Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I denna ställning var det ett stort ondt, att brist på nödvändigheter till ett krig, som så skyndsamt var beslutadt, vållade flere veckors utdrägt i utförandet. Det försäkras, att Fredrikshamn var alldeles utan försvar, och att själfva Wiborg svårligen kunnat uthärda ett anfall. Kejsarinnan själf skall blifvit så bestört vid tidningen af svenska fiendtligheterna, att hon ärnat genast begifva sig till Moskwa. Den tillförne i Stockholm nyttjade herr Markoff skall då tröstat henne med den försäkran, att de svenske skulle snart söndra och förstöra sig själfva. Om allt detta bevisar, att anfallet icke kom från ryska sidan, bestyrker det tillika, att ett öfverraskande kunnat blifva för Ryssland ganska farlig. Detta tillfälle gick förloradt. Ryska fästningarne hunno förses med hvad de behöfde. Trupperna sammandrogos. Sinnena åter i svenska arméen förbittrades genom sysslolösheten, och Helsingfors föreställde snarare en riksdag, än ett läger. Själfva vördnaden för konungens person åsidosattes. Man hade ej fördrag att i närvaro af de personer, han mest gynnade, fälla om honom de förgripligaste utlåtelser[1].
Under befäl af generalmajoren baron Carl Gustaf Armfelt, som drogs ifrån sitt landshöfdingedöme och förordnades till konungens förste generaladjutant, hade en del af finska arméen[2] redan den 19 Juli ryckt öfver gränsen, intagit därvarande pass, som funnos utan försvar, och fattat posto vid Hussula, tre werst ifrån Fredrikshamn, oförmögen att där något uträtta utan förstärkning. Därmed dröjde till månadens slut, då konungen beslöt angripa Fredrikshamn med hela sin krigsmakt. Officerscorpsen hade till en stor del sammansatt sig att lägga ned gevär, så snart de skulle föras öfver gränsen. Genast då orderna utfärdades att embarquera trupper på galererna till nyssnämnde förrättning, inkommo fördenskull en mängd officerare med ansökningar om afsked. Dessa biföllos, men de qvarstående blefvo ej mera hugade för ett krig, hvilket lofvade dem så ringa heder och fäderneslandet så föga båtnad. Icke desto mindre gick befallningen i verkställighet.
Den 31 Juli yppade tvenne finska öfverstar, Hästesko för Åbo läns och friherre von Otter för Björneborgs regemente, inför konungen, att missnöje herrskade bland deras trupper, och tillstyrkte, i anseende härtill samt de försporde brister af hvad arméen behöfde, att fiendtligheterna måtte inställas samt riksens ständer sammankallas. Konungen begaf sig i stället till berörda regementen, talte följande dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
