Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med de strödda öfverlefvor af manskap, som voro qvar i landet, blifvit beordrade till Skåne och Bohuslän.
Under konungens vistande i Dalarne utspriddes många förklenliga rykten om hans afsigter. Somliga sade, att han med dalkarlarnes tillhjälp ärnade göra sig enväldig, andra, att han ville föra dem till Stockholm och plundra banken. Rådet vidtog ock så ett steg, som inom några månader drog efter sig denna för sin ålder och sin forna myndighet i Sverige vördade korporations undergång. Rikets våda föranlät Riksens Råd att efter anställd rådplägning styrka H. Maj:t till ständernas sammankallande. En kurir affärdades till konungen med denna tillstyrkan, hvaröfver H. Maj:t icke lät märka missnöje, men hvaruti han trodde sig igenkänna ett vedermäle af vissa rådsherrars sammanstämning i arméens afsigter, de öfriges förledande och samtliges regeringslystnad, den han vid första tillfälle beslöt krossa. Emellertid, för att tillfredsställa nationen, lät dock konungen kort därpå utgå en allmän kungörelse, med uppmuntran till en hvar att fortfara i trohet, med underrättelse att H. Maj:t mellan sig och Ryssland antagit Englands och Preussens tillbud af bemedling, och att H. Maj:t snart vid ett allmänt riksmöte med sina trogna ständer hoppades få fägna sig af en säker och hederlig fred.
Ifrån Dalarne hade konungen tagit vägen till Vermland, och sedan denna landsorts säkerhet genom dess inbyggares nitiska beredvillighet blifvit efter möjligheten besörjd emot det befarade anfallet ifrån Norge, var han i begrepp att genom Vermlands och Dal resa till Göteborg, men måste vända om vid tidningen, att Venersborg var redan eröfradt, och ställa sin kosa till Mariestad. Sist i September hade ej allenast sex danska örlogsskepp och tre fregatter förenat sig med den i Östersjön kryssande ryska eskadern; utan ock 12,000 man danskar i Bohuslän infallit, såsom ryska hjälptrupper, under prins Carls af Hessen befäl. Konungen hade förgäfves sökt afböja detta steg och till den ändan om sommaren skickat generallöjtnanten baron Duwall att komplimentera kronprinsen af Danmark, som då jämte prinsen af Hessen besåg trupperna i Norge och, i händelse ej kriget utbrustit, varit väntad till Stockholm. Oaktadt kronprinsens förmenta vänskap för konungen, fann samme herre nu godt att som volontär själf bevista den företagna expeditionen mot Sverige.
De danske funno landet alldeles öppet, intogo genast Strömstad, och efter en kort drabbning vid Qvistrums bro, den öfverste Tranefelt försummat förstöra, och där han med en liten corps af några hundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
