51 (Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 )

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man nästan utan motstånd gaf sig fången, utbredde sig till Uddevalla och Venersborg samt hotade Göteborg. Bestörtningen blef allmän i denna stad och trängde sig med öfverdrifna rykten om fiendens antal och framgång till själfva hjärtat i Sverige, under brist på alla försvarsanstalter, tillika med misstankar både på flere vid Qvistrum nyttjade officerare och de befälhafvande i Göteborg för hemligt förstånd med fienden. Man påstod ock, att vissa herrar i Skåne, genom en beskickning till Danmark, påyrkat anfall därifrån.

I denna förvirring hastade konungen till Göteborg. Han ditkom d. 3 Okt., dagen innan prinsen af Hessen uppfordrade staden, men utan folk och utan penningar; emottogs dock såsom en frälsare, understöddes af borgerskapet, påskyndade alla möjliga mått till försvar, dittills ganska vårdslösade[1], sammandrog så mycket trupper, som kunde åstadkommas, till ett antal af vid pass 7,000 man, under det fricorpserna i Dalarne sattes i full marsch genom Vermland, och nya slika frivilliga trupper uppsattes i Vestergötland samt kort därefter i Småland. Till all lycka voro en stor del af de danska soldaterna än sämre än de svenska försedda både med kläder, lifsmedel och penningar, obotliga hinder för framgång i fält.

Medan konungen var i Carlstad, ankom redan till honom engelske envoyéen i Köpenhamn hr Elliot, utan kreditiv, men försedd med sitt hofs allmänna ordres att söka bemedla en vapenhvila mellan svenska och danska trupperna. Han använde därtill all flit genom de kraftigaste föreställningar både hos konungen och hos prinsen af Hessen, framförda med en engelsk fritalighet och den värdighet, som den krona och det folk tillkom, hvars ord han hade att föra[2]. Han fann dock i början mycken svårighet. Prinsen af Hessen påstod sig ej kunna taga något beslut utan uttryckliga ordres ifrån Köpenhamn, och konungen

[1] Öfverkommendanten, generallöjtnant Du Rietz, höll redan på att bortflytta sina saker, gaf fästningen rent af förlorad, misstänktes till och med för hemligt förstånd med fienden och entledigades innan kort af konungen från befälet, som uppdrogs generallöjtnant grefve Joh. Sparre.
[2] Det är hr Elliots personliga både dristighet och skicklighet, som Sverige till största delen har att tacka för sin räddning. Hela hans ministeriella förrättning var företagen på eget ansvar utan uttryckliga ordres. Från Carlstad reste han några dagar före konungen, och det är hans operationer hos prinsen af Hessen, som man har att tillskrifva denne herres dröjsmål att angripa Göteborg, som då säkert fallit i hans händer. Konungen sade han torra sanningar, såsom: att han ej förstod krig och ej borde befatta sig därmed. Det var han som förmådde konungen till kungörelsen från Carlstad, för att försona sig med nationen.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/f3gd/21/0085.html

		Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 / 51 (1892-1894) Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|