Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekante generalen grefve Charles Emil Lewenhaupt, och till sekreterare för bondeståndet lagmannen och advokatfiskalen i kommersekollegium Ahlman. Ärkebiskopen doktor Uno von Troil var genom sitt ämbete själfskrifven till taleman för presteståndet; till taleman för borgareståndet förordnade H. Maj:t följande dagen rådmannen Liidberg i Stockholm, och den 29 till taleman för bondeståndet Olof Olsson från Östergötland, en bonde, som under förra regeringssättet, men icke efter 1772, varit riksdagsman. Borgareståndet valde till sekreterare häradshöfdingen Ahnger, en man af grofva seder och illsnidig advokat, men hvarken upplyst eller samvetsgrann domare[1].
Genast efter riksdagens början vidtog H. Maj:t den sed, att hvar eftermiddag låta landtmarskalken och talemännen sammanträda på kongl. slottet för att där emottaga H. Maj:ts befallningar. Adeln var mycket missnöjd med sin landtmarskalk. I förmåga af sin börd, som tillade honom andra rummet ibland grefvarne, hade han, under de mångfaldiga riksdagar han bevistat, ofta företrädt landtmarskalkens ställe; men hans begrepp var så trångt, att erfarenheten hvarken kunnat förvärfva honom någon skicklighet eller för honom själf upptäcka hans brister. Utan känsla i hjärtat äfvensom utan urskillning i förståndet, berättas att han i ett hus, beläget vid den gata, genom hvilken hans olycklige far utfördes till afrättsplatsen, midt under bullret af spetsgården och pöbeln, som beledsagade detta ohyggliga uttåg, med ostördt sinne spelat bräde. Om ock detta föregifvande skulle vara uppdiktadt och en verkan af de vidriga tänkesätt, han ådrog sig under den nu begynta riksdagen, är det dock visst, att profven af hans slöhet skulle utgöra en hel lefvernesbeskrifning. Det var ock tydligt, att den nye landtmarskalken vid intet tillfälle skulle kunna taga råd af sig själf, utan blott blifva ett organ af de befallningar, han undfick, eller af någon tyst ledare. Därtill utsågs enkannerligen lagmannen af Nordin, en listig och illslug man, hvilken tillika förestod värdskapet vid landtmarskalkens taffel.
Det kunde icke länge dröja, innan landtmarskalken skulle visa prof af sin oförmögenhet till sitt ämbete. Sedan de vanliga uppvaktningarne af ständerna voro aflagda hos konungen och kongl. huset, samt ständerna kallade att den 2 Februari sig på rikssalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
