Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förestod, redan var betänkt på val af en lagfaren fullmäktig sig till biträde i den rättegång, han mot landtmarskalken ärnade påyrka.
Sedan konungen beredt alla möjliga mått, sammankallades de tre ofrälsestånden den 20 Februari hvart och ett i sitt pleno. Bondeståndets blef genast märkvärdigt genom tvenne ganska stridiga händelser: den ena ett yttrande till protokollet af riksdagsbonden Olof Larsson från Södermanland, hvilken med ovanlig styrka föreställde nödvändigheten af en snar fred, emedan ett krig, antingen det föres med framgång eller olycka, medför den drygaste tunga för landets barn och i synnerhet allmogen, — en påminnelse, den hans samvete och pligt emot sina hemmavarande ej tilläte honom fördölja eller till sina medbröders behjärtande lemna oanmäld[1]; den senare ett afslag af ståndet på adelns anmodan om deltagande i dess ansökning hos konungen rörande smädeskrifternas beifrande, och hvarvid föreföllo flera mot adeln ganska hårda tal. Men ännu återstodo de betydligaste verkningarne af denna dagens sammanträden.
Konungen hade då låtit fördubbla lifdrabantsvakten på sitt slott; den aflösta borgarevakten qvarstannade utom borggården, änskönt den nya redan upptågat, och af stadens rytteri sågos flere till häst. Dessa omständigheter lofvade något ovanligt uppträde, medan Hans Maj:t utan märklig sinnesrörelse gaf lever. Emellertid var på en gång uti borgareståndet genom riksdagsfullmäktige för Norrköping och Upsala, och i bondeståndet genom riksdagsbonden Olof Thoreson från Calmar län föreslaget, att i betraktande af en vådlig tidsutdrägt nu inpå tredje veckan med de anstalter för rikets försvar, till hvilkas skyndsamma besörjande konungen ständerna både församlat och uppmanat, stånden måtte i underdånighet anhålla hos konungen, det Hans Maj:t täcktes nyttja sin konungsliga rätt enligt grundlagarne att gifva riksdagsöfverläggningarne ett obehindradt lopp. Beslut härom blefvo genast fattade, båda stånden inbördes kungjorda och af presteståndet jämväl bifallna, med den tilläggning i ordasätten, att Hans Maj:t i ofvansagde afsigt täcktes, jämte sin kongl. rätt, nyttja den vishet, mildhet och nåd, hvarmed Hans Maj:t alla riksstånden städse omfattat. Strax utfärdades deputationer från alla tre stånden, som sammanträdde i Storkyrkan och därifrån samfäldt begåfvo sig till kongl. slottet, anförde af biskop Lindblom i Linköping, medan ärkebiskopen, som sagdt är, höll sig hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
