Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Deputerade fingo genast företräde hos konungen, som lofvade att efter sin konungsliga ed "styra vrångo och själfsvåld hämma".
Af allt, hvad under denna riksdag sig tilldragit, var detta de ofrälseståndens steg både i anseende till sin ensidighet och sina påföljder det vigtigaste. Den öfverklagade tidsutdrägten och inaktiviteten kunde ingalunda med sken af sanning läggas adeln till last, än mindre behöfde konungens åtgärd däremot anlitas, sedan adeln för 8 dagar sedan uppbrutit vallistan till sina ledamöter i hemliga utskottet och ingenting hindrade dess sammanträde, utan tvärtom adeln blott var inaktiv för det konungen ej lät den sammankallas, medan hela veckan användes till beredning af en regementsförändring. För den, som var aldrig så litet klarsynt, var ock tydligt, att då dessa tre stånd till ofvannämnde steg kunnat förmås, var konungens sak vunnen och ingen förändring under denna riksdag att förvänta. Man har ock efteråt klandrat patriotiska chefernas (i synnerhet grefve Fersens) uppförande, som läto sakerna komma så vida och ej i tid utdelt tillräckliga penningar bland de tre stånden. Men utom det, att då utrikes penningar ej vankas, det alltid blifver svårt för enskilde män att öfverbjuda en konung, tror jag, att penningar föga hulpit i en stund, då ofrälsestånden såsom i egen sak voro mot adeln uppbragta, och då konungens ton i nationen var så väl beredd och så stark, att många riksdagsmän hade fullmakter att i allt göra konungen till viljes, och af sina hemmavarande medbröder skriftligen, jämväl med hotelser, tillhöllos att slikt fullgöra.
Så snart ståndens deputerade från konungen nedträdt, affärdade Hans Maj:t pålitliga officerare med vakt, dels af konungens lätta dragoner, dels af borgerskapets kavalleri, att försäkra sig om följande personer: grefve Fersen, grefve Fredrik Horn, friherre Stierneld, friherre Carl De Geer, friherre Rutger och Gustaf Macklean, herr Frietzsky, herr von Gerdten, herr Bilberg, herr Joh. von Engeström, herr Liljestråle (f. d. justitiekansler), öfverste Almfelt och dess bror löjtnant Almfelt, riddarhussekreteraren Bungencrona och riddarhusfiskalen Ihre[1]. Detta verkställdes med största stillhet och ordning. De sju förstnämnde fördes till Fredrikshof och blefvo förvarade i de fängelserum, som sades vara beredda för de från Finland väntade finska officerare och som voro både anständiga och beqvämliga. De senare höllos under bevakning på gardeshögvakten, Kastenhof och Stadsgården, till en del i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
