Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
makt mig alldeles oumbärlig, dock tänker jag ej utan i högsta nödfall att utöfva den. Den tillkommer mig redan i de så kallade förtroendesämbeten, och Ni vet, huru sällan jag därvid skilt någon mot sin vilja. Annars eger själfva konungen i England denna rättighet.
Jag. Konungen i England eger, efter mitt begrepp, ingen annan ostridig rätt i detta mål än att ombyta sina ministrar och ämbetsmän af sitt hof.
Konungen. Jag kan försäkra, att han ock afsätter andra ämbetsmän.
Jag. Jag törs ej motsäga E. Maj:t, men tviflar att en slik rätt någonsin är honom uttryckligen tillagd, och lärer i det landet ej utan mycket betänkande utöfvas. Ämbetsmän kunna annars blifva blotta verktyg af en mindre rättvis monarks röst och icke af lagarnes. Men jag går vidare till 5 §, som säger: att "svenska folket eger en ostridig rätt att med konungen rådslå, jämka och öfverenskomma om bevillningar". Här nämnas hvarken riksdagar eller ständer. Svenska folket skulle då kunna härom höras och öfverenskomma i socknestämmor. Sådant vore vådligt för friheten och dess förnämsta kännetecken, beskattningsrättigheten.
Konungen. Folkets rätt är i denna § mycket tydligare utförd än i 1772 års regeringsform. Läs dess 46 § och hvad där om bevillningar stadgas!
Jag. I ett så vigtigt ämne tyckes dock all möjlig klarhet i ordasätten vara af nöden. Men jag törs ej längre trötta E. Maj:t därmed, utan förfogar mig till 6 §, som betager ständerna all rätt att proponera något, som ej konungen till deras öfvervägande meddelar. Jag trodde, att lagstiftningen kräfde inbördes och lika rätt för konung och ständer att föreslå, hvad endera funne nyttigt. Konungamakten lede ingenting därvid, då konungen vore obetaget att förkasta det honom ej behagade.
Konungen. Ifrån ständers rätt att proponera härröra alla våra oordningar. Den tillåter jag dem aldrig.
Jag. I allmänhet synes mig Säkerhetsakten så mörk, så tvetydig i sin skrifart, att den kan uttydas efter behag. Rättigheten åter till en slik uttydning stadnar blott i konungens hand, helst 8 § bjuder, att aldrig något försök till ändring, uttydning eller rättelse i bokstafliga innehållet får ske. Detta måste vara ett fel af författaren, som ej varit nog mån om tydligheten, men är ett olyckligt fel i en grundlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
