Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen. Den har dock blifvit öfversedd af lagfarne män.
Jag. Jag fruktar, att antingen hafva de ej varit nog upplyste eller nog välmenande.
Konungen. Saken är nu gjord. Tre stånd hafva på det högtidligaste antagit Säkerhetsakten, och jag anser som en riksförrädare den, som hos dem därom upptager fråga. Adelns utlåtande betyder således ingenting i hufvudsaken. Jag önskade, att adeln ville besinna detta och frivilligt samtycka.
Jag. Jag bekänner, att jag är mycket bedröfvad öfver denna ställning. Jag vågar för E. Maj:t öppenhjärtigt tillstå, att jag för min egen del aldrig med godt samvete skulle kunna underskrifva Säkerhetsakten; men blir den lag utan mitt deltagande, så lyder jag den såsom trogen undersåte. Jag tror, att hela adeln tänker på samma vis och ej kan förmås att gå ifrån en sådan tanke.
Konungen. Ni talar om er bedröfvelse; tro ej, att jag själf är couleur de rose. Jag har kanhända begått ett stort fel; men det kan ej ändras; jag kan ej gå till rygga. Kanhända, vore det ock ogjordt, att jag en annan tid måste gjuta strömmar af blod. Om adeln ingenting vill medgifva, åtminstone i de väsentligare omständigheterna, så ser jag mig nödsakad att än närmare förbinda mig med de ofrälse stånden, och det blir ej min skuld, om adeln därvid ytterligare lider. — Låt oss tala om annat!
Jag. Jag tackar E. Maj:t underdånigst för den nåd, hvarmed E. Maj:t tillåtit mig yppa mitt hjärta.
Slutet af konungens yttrande var mörkt. Mente han med sitt fel kriget eller arresteringarne? I alla fall målar detta samtal till en del den vidt utseende ställning, riksdagen hade fått. Lik de kroppar, hvilkas spänstighet ökas i den mån de sammantryckas, hade adeln af sina motgångar blifvit härdad i sin föresats att ingenting godvilligt eftergifva, antingen af rikets grundlagar eller af sina rättigheter. I stället för grefve Fersen och andra ledamöter, som nu förvarades inom galler och bommar på Fredrikshof, hade flere nya anförare framträdt, bland hvilka första rummen tillkommo generallöjtnanten friherre Duwall och öfversten friherre Wachtmeister. Den förre, redan ansedd genom sin rang och sin ålder, hade med utmärkt heder varit landtmarskalk 1780 och visat det sällsynta prof af skicklighet att behaga både konung och sitt stånd[1]. Den senare hade nyligen uppoffrat ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
