Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 31 Mars fick adeln åter ett märkligt plenum, som, i stället för de sena terminer af de sistförflutna, tog sin början kl. half 8 om morgonen. Det användes först till justering af alla riddarhusets protokoller ifrån och med den 21 Februari till och med den 16 Mars. Kapten Cock anmälde sig därpå och yttrade sig skriftligen till protokollet med förbehåll emot den myndighet, vice landtmarskalken i nästföregående plenum sökt tillegna sig, att utan undersökning eller adelns deltagande utesluta en ledamot. "Vore", sade han, "någon ibland oss nog olycklig att vara allmänt känd för rån, för mened, för bedrägeri, för försnillande af andras medel, med flere grofva brott, och intoge han till och med något af de förnämsta rummen, så borde nidingen likväl icke härifrån utestängas förrän efter föregången laga ransakning och dom." För de anförda förbrytelser beskylldes verkligen vice landtmarskalken genom allmänna rykten och berättelser, så att herr Cocks tilllämpning var äfven så påtaglig som bitande.
Detta yttrande gaf icke anledning till någon vidare öfverläggning; hvaremot ett annat af lagman Spaldencreutz längre sysselsatte adeln. Han anförde med mycken styrka, det adeln fått nya skäl att äska upprättelse för illasinnades smädelser, sedan en vid namn Windal nyligen till Dal-allmogen i Tuna hållit och i Falun låtit trycka ett tal, där han bland andra de eftertänkligaste förevitelser uttryckligen beskyllt adeln att för utländskt guld vilja återföra fäderneslandet i de fjättrar, konungen brutit. Herr Spaldencreutz uppläste tillika 1 § i 1612 års Stockholms riksdagsbeslut, i kraft hvaraf under då varande inbördes oro, i anledning af k. Sigismunds afsättande och anspråk på kronan, adeln på lika sätt ståndsvis förklenad för det en eller annan dess ledamot sig förbrutit, finnes hafva erhållit sina medständers offentliga förklaring till en billig upprättelse, jämte stadgande, att ett kungligt mandat utfärdas skulle, "det ingen måtte understå sig att utsprida något sådant tal, som kunde vidlyftighet af sig föda"[1]. På sådan grund hemställdes, att detta ömma ämne genom protokollsutdrag och transsumt af 1612 års riksdagsbeslut måtte anmälas hos de öfriga stånden med förnyad anmodan, i anledning af dessa nya skäl, om deras biträde i ansökning hos konungen, att ridderskapet och adeln nu måtte förunnas samma rättvisa beskydd, som i konung Gustaf Adolfs tid; samt att,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
