- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
207

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Armfelts egen brådska, som med sin kolonn framkom halfannan timme före den tid, som var gifven till rendez-vous, gjorde utgången ganska olycklig, helst fienden natten förut blifvit förstärkt till 2000 man och hade 30 kanoner, som spelte på vårt infanteri och demonterade våra kanoner. Här blef således endast tillfälle till bravur, men ej seger. Våra trupper plierade, men rallierades flere gånger af deras tappra officerare, till dess att reträtten hann verkställas i god ordning. 10 officerare dödskötos, 13 blesserades, 3 gjordes till fångar, 3 kanoner förlorades och 300 man blefvo slagne eller fångne. Baron Armfelt blef illa blesserad och återtog sitt forna läger i Kärnakoski utan att af fienden där oroas. Det var därefter som mellan honom och ryske generallöjtnanten Igelströhm öppnades de pourparlers, som efter halftredje månad slutades i en önskad fred.

Konungen både med örlogs- och skärgårdsflotta fann sig emellertid afskuren från all kommunikation med sitt land och egna farvatten, instängd i en klippig hafsvik, där han hvarken kunde meddela tidningar till Sverige eller därifrån få några[1]. Den enda depech, han skref, den 19 Juni, troddes befordrad genom en mutad rysk lots. Tvenne kanonslupar, som generalmajor Klingsporre från Lovisa skickat med depecher till H. Maj:t. framsmögo sig ock genom ett lyckskott. Under denna förtviflade ställning hade general Meyerfelt den lyckan att först eröfra Suttula och Broby samt däruppå att intaga Högforspasset, som nu tredje gången i detta krig föll i våra händer och denna gången nästan utan motstånd.

Vådan af svenska flottornas trängsel tilltog med Juni månads slut allt mer och mer, då proviant ej fanns för mer än fjorton dagar och friskt vatten måste hemtas från ryska landet, som kostade ofta hemtarena lifvet. Ryska kombinerade flottan, som blockerade vår, var 22 linieskepp stark. Därtill voro 150 ryska skärgårdsfartyg utlupna från Kronstadt; och konungens plan att från sjösidan göra sig mästare af Wiborg hade ingen annan verkan medfört, än att han därutanför med sina ombord hafvande trupper intagit några pass och batterier.


[1] Den 17 Juni afbrann större delen af Carlskrona stad genom en vid brännvinsbränning i öfverstolöjtnant Améens hus utkommen vådeld. Elden var så häftig, att själfva klipporna glödgades och brusto. 300 hus jämte två kyrkor lades i aska. Lycka att vinden låg från varfvet. Några hus, i hvilka krut förvarades, sprungo, hvilket ökte bestörtningen, orsakade oordning vid släckningen och följaktligen gjorde skadan större. En mängd amiralitetsofficerares familjer blefvo husvilla, medan männerna äfventyrade lifvet mot fienden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free