- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
208

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det är svårt att tro hvad som föregafs, att konungens tanke verkligen varit att intaga Wiborg, en fästning, hvilken ej utan formlig belägring af 50,000 man kunnat eröfras, och till hvilken inloppet var garneradt med 13 batterier, hvaribland blott två intogos. Engelske öfversten Smith styrde mest dessa operationer, som spillde nog folk, och man skyllde sedan utgången på stormig väderlek. Ändtligen beslöt man att bryta sig fram genom fiendtliga flottorna, kosta hvad det ville. En stark östlig vind nyttjades därtill den 3 Juli. Fem embosserade ryska skepp lågo med bredsidan vänd emot våra stäfvar i ett gap mellan Forsari och Biskopsön, hvarigenom vi skulle framtränga; stranden var försedd med batterier och jägareeld. Vid själfva lyftningen kommo på grund och förlorades linieskeppet "Finland" samt vid liniens brytning genom lika olycka linieskeppen "Hedvig Elisabeth Charlotta", "Lovisa Ulrika", "Ömheten" samt fregatterna "Upland" och "Jaroslav". En brännare, som utlopp, sedan halfva flottan var utgången för att sätta eld på ryska flottan, tände för bittida och råkade på grund, då ryssarne hunno väja; men vårt egna linieskepp "Enigheten" och fregatten "Zemir", som skulle en på hvar sin sida i smala farvattnet gå förbi, fastnade på brännaren, antändes och sprungo i luften med sin besättning. Svenska skärgårdsflottan, som under konungens eget befäl sekunderade örlogsflottan, led ej mindre förluster. Tre galerer, "Upland", "Ekeblad" och "Palmstjerna", som skulle akta sig för ett itändt ryskt fartyg, ströko på grund och förlorades genast i början af denna blodiga strid, och då flottan efter genombrytningen tog sin kosa till Svensksund, borttogo ryska jagande fregatter (hvaribland isynnerhet den uppbragta "Venus") 4 andra galerer, "Östergötland", "Ehrenpreus", "Dalarne" och "Nordstjerneorden". Konungen var i bataljen i elden på sin slup mellan landbatterier och fiendens örlogsskepp på 3-pundigt kanonskotthåll och påhelsades af kulor, så att en af hans roddare förlorade båda armarne. Under jagandet af ryska fregatter[1] var han i ögonskenlig fara att falla i fiendens hand samt hade lemnat ett paket af angelägna papper att i sådan händelse sänkas. Under denna reträtt förlorades ännu tvenne örlogsskepp af stora flottan, hvilken styrde utomskärs åt Sveaborg, det


[1] Fregatten "Venus", den ryssarne af oss förra året eröfrat, och kanske en af de bästa seglare i världen, var just den som förföljde konungens slup. Få minuter syntes återstå, innan den skulle upphinnas, hvarunder konungen visat mycket courage, då fregatten fick ordres att vända. Hans tanke var att, om han blifvit tagen, abdikera och själf protestera mot hvad afhandlingar med honom, fången, kunnat göras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free