Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma sedlar icke komme att beräknas längre än till den 10 Mars detta år; äfven som efter den dag kungörelsen utkom, inga sedlar med ränta vidare utfärdades. Till allmänhetens tillfredsställande öppnades däremot ett lån af den beskaffenhet, att hvar och en mot insättning i riksgäldskontoret af en viss summa i dess sedlar, erhöll på samma summa kontorets förskrifning i speciemynt, att betalas antingen hel och hållen efter 10 år med sex procents årlig ränta, eller ock tio procent årligen, till dess summan således efter 10 år var fullt betald, samt fem procents ränta. Denna författning var väl ny och föga instämmande med förra förbindelser; dock måste medgifvas, att den gjorde god verkan. Inom några veckor voro härigenom så ansenliga summor influtna, att riksgäldskontoret genom ny kungörelse måste tillkännagifva, att ej flera lån kunde emottagas. Verkets kredit stärktes ock då mellan 2 och 300,000 r:dr årligen besparades genom indragning af 3-procents-räntan, hvilken ofelbart hade visare varit att aldrig utfästa.
Den 13 Februari, som var den dag, då jämt 20 år förflutit, sedan konungen blef till konung utropad, utdelade H. Maj:t med mycken högtidlighet åt alla i Stockholm närvarande officerare, som bevistat
Fredrikshamns- eller Svensksunds-segrarne, de dem tillagda ärepenningar. Dagen inföll på en söndag, och ceremonien förrättades därföre uti slottskapellet, samt gaf H. Maj:t ett tillfälle att med förnyadt prof ådagalägga sin sällsynta talegåfva.
Loppet af allmänna ärendena företedde denna tiden få minnesvärda händelser. Inom hofvet sades en inbördes missunnsamhet mellan baron Armfelt och generalen baron Klingsporre oroa konungen. Den sistnämnde generalen hade varit generalkrigskommissarie i kriget, njutit mycket förtroende af konungen och misstänktes ej mindre än alla de, som vid kommissariatet varit nyttjade, för stora underslef. Emellertid voro räkningarne oafslutade och tillräckliga anledningar för vederdelomän att göra anmärkningar och klaga öfver oordning.
En annan händelse gjorde i Mars månad uppseende. Grefve Meyerfelt, som under senaste kriget njutit befordran till fältmarskalk, befalldes att aflägga den för detta ämbete fastställda ed och att i och med detsamma besvärja Säkerhetsakten. Grefve Meyerfelt sökte i början undvika denna öfverflödiga edgång, och konungens allvarsamma tillsägelser om de svåraste påföljder syntes snarare reta hans ärelystnad att blifva ett offer för en förment god sak, än bringa honom till lydnad. Ändtligen förmådde honom dock hans slägtingar att gifva vika för konungens med hotelser förknippade befallning: men i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
