Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
myckenhet ryssar af misstänkt fräjd voro antagne till soldater, och satte dessa missbruk äfven på räkningen af krigets olyckliga följder. Polisen afslog såsom ogrundade de klagomål, som i detta ämne anfördes, men gjorde dock anstalter till deras afhjälpande. Nattpatruller inrättades, uppsigten fördubblades, och efter medlet af Januari månad omtaltes föga några röfverier.
Den 15 Januari afled preussiske generalkommissarien grefve Borch, hvilken var utnämnd minister vid svenska hofvet, dock utan att hafva uppvist kreditiv. En pleuresie gjorde hastigt slut på hans lefnad, hvilken äfven i Sveriges häfder blifver märkvärdig, genom den del, han egde i dess angelägenheter under de farligaste hvälfningar, och det förtroende han af konungen åtnjöt, intill dess att Sveriges enskilda fred med Ryssland och söndringen af Sveriges och Preussens interessen gjorde däruti minskning. Konungen sörjde honom dock såsom en sällskapsman af sällsynt upplysning, qvickhet och talegåfva.
Krigets verkningar blefvo mer och mer kännbara genom penningebrist och oordning i finanserna. De viste sig genom tomhet i statskontoret och alla kassor, så att löntagare och fattiga pensionärer fingo vänta flera månader på sitt tillständiga förnöjande, och genom den misskredit, hvaruti de för kronans räkning under flera titlar utelöpande sedlar, ja ock själfva riksgäldskontorets, mer och mer föllo. Skillnaden mellan de sistnämnda och bankosedlarne hade vid början af 1791 vuxit till 16 procent. Denna stegring af uppgäld eller så kalladt agio var en naturlig verkan af den allmänna öfvertygelsen om detta verks oförmögenhet att med specie- eller bankomynt inlösa sina kreditsedlar. I denna utfästa inlösen var redan den 2 Aug. 1790 en suspension gjord på ett halft år under villkor, att ifrån den tid, sedlarne voro förfallne, till den 2 Febr. 1791, sex procents ränta i speciemynt skulle betalas, då sedlarne till den ändan vederbörligen blifvit i riksgäldskontoret uppviste och till så kallad prolongation stämplade. Det ålåg således riksgäldskontoret att den 2 Febr. med speciemynt inlösa så väl själfva sedlarne som ock räntepoletterna. Men kontoret brast nu åter i denna sin skyldighet. Den 10 Januari utkom redan en kungörelse, som tillkännagaf, att bemälda inlösen af riksgäldssedlarne icke kunde ega rum; och tillika fastställdes, att tre procents-räntan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
