Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras styrelse, och att baron Armfelt, endast för att gifva rum åt honom, skulle få öfverståthållaresysslan. Men ingendera gissningen inträffade, och konungen var ifrån lång tid van att hålla sig sina äregiriga gunstlingars tjenst tillhanda genom en afpassad blandning af fruktan och hopp, som ökte deras täflan och omsorg att behaga, utan att någondera kunde smickra sig af segern.
Konungens hof var blifvet en fristad för franska grefven S:t Priest med dess grefvinna, hvilka måst lemna Fankrike; en obehaglig förändring för en man, som i egenskap af ambassadör i Constantinopel 1774 varit fredsstiftare mellan Ryssland och Porten och sedermera såsom minister för invärtes ärendena spelt en af de största roler inom sitt fädernesland. I September uppvaktades ock konungen på fransyska prinsarnes vägnar af franske generalen d’Escars, hvilken förblef i Stockholm till följande våren såsom deras sändebud. Denna beskickning besvarades af H. Maj:t genom baron Oxenstierna, som tillförne varit minister i Regensburg och nu afsändes till Coblenz, hvarest prinsarne sig uppehöllo.
M. d’Escars medförde muntliga underrättelser om det möte, hvilket kejsaren, konungen i Preussen och grefven af Artois haft den 27 Augusti hos kurfursten af Sachsen på dess lustslott Pillnitz vid Dresden, och hvarutinnan Europas öden till betydande del troddes vara reglerade[1], särdeles på polska och franska sakerna. Beträffande dessa senare, som nu nästan direkte äfven rörde Sverige, öfverenskommo dessa herrar att göra en stark deklaration af innehåll, att som H. Aldra Christligaste Maj:ts sak interesserade alla souverains i Europa, hoppades de, att de makter, hvilkas bistånd de reklamerade, skulle erkänna detta interesse och icke vägra att gemensamt med dem använda de kraftigaste medel, i förhållande till hvarjes styrka, att sätta konungen af Frankrike i stånd att med full frihet befästa en monarkisk regerings grundpelare, sådan som med suveräners rättigheter och franska nationens väl öfverensstämde. Båda monarkerna, som träffats i Pillnitz, utfärdade ock sedermera ordres till sina trupper att hålla sig marchefärdiga. Emellertid blef det dock ingen verklighet utaf, hvartill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
