Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de misstankar om en brottslig ogenhet, emot detta stånd blifvit väckte och underhållne.
Klaven till den brytning, som slöt 1792 års riksdag, skall varit följande: konungen, för att bibehålla stillhet bland adeln, hade lofvat att å Säkerhetsakten icke fordra någon bekräftelse eller densamma ens omröra; men trodde sig i själfva verket så mycket mer hafva den af nöden, som H. Maj:t verkligen brutit dess 2 §, då H. Maj:t i riksdrotsens person alldeles supprimerat rådsvärdigheten, hvilken i bemälde § implicite stadgas, änskönt konungen lemnas öppet att i Rådet antaga hvad antal personer, honom godt synes. H. Maj:t åstundade därföre, att ständerna nu skulle bringas till något sådant steg, som innebar deras samtycke och gillande af rådkammarens totala indragning. Man sökte nu därföre sak med adeln i anledning af uppskofvet med hemliga utskottets betänkande, helst inga andra riksdagsgöromål återstodo, som då gjorde detta riksståndets menagerande nödigt. Planen var fördenskull, att de tre ofrälse stånden skulle tacka för Rådets afskaffande, Säkerhetsaktens verkställighet, högsta domstolens inrättning och begära införandet af allt detta i riksdagsbeslutet. Af adeln väntades naturligtvis afslag; men konungen hade beslutit att då resa bort och lemna riksdrotsen efter sig i Gefle till riksdagsbeslutets emottagande samt icke släppa någon adelsman därifrån, förrän de det undertecknat. Denna plan, som subsisterade oaktadt adelns bifall till hemliga utskottets betänkande den 22 Februari, blef riksdrotsen och flera adelsmän bekant. Dessa senare gjorde då starka deklarationer jämte hotelser emot lagman Håkansson, hvilken styrt hela riksdagen; men landtmarskalken skall icke haft annan del i förslagets afvändande, än att han förklarat sig ej vilja underskrifva riksdagsbeslutet, då det på föresagda sätt blefve inrättadt. Däremot var riksdrotsen den, som frälsade sitt stånd från denna frestelse. Han uppvaktade konungen den 23 om morgonen, och, jämte beveklig föreställning emot det beslutade steget, anhöll att få nedlägga sitt ämbete, om ej H. Maj:t ville därifrån afstå, vägrande tillika sin underskrift. Konungen, häraf brydd och konsternerad, tillät lagman Håkansson på riksdrotsens begäran i dess närvaro inkomma, som, rädd om lifvet, med knäfall bad H. Maj:t ändra sitt beslut; hvarpå utvägen med biafskedet utan adelns intervention vidtogs.
Till afhjälpande af den olägenhet, hemliga utskottets tillstyrkande angående riksgälds-kreditmyntets förökande oundvikligen borde medföra af ett mer och mer växande agio, hade samma utskott särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
