- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
269

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samma bref, finna likhet med öfverstelöjtnanten: den senare, eller grefve Claes Horn, emedan han varit mycket bekant med Ankarström, om torsdagen förut haft honom hos sig till middagen på sin gård Hufvudsta strax utom Stockholm och jämväl emot sin vana bevistat maskeraden.

Liljehorn, som om förmiddagen den 17 varit uppe på slottet och jämväl inne hos den sjuke monarken, sin välgörare och så tillsägande fosterfader, samt med många tårar kysst hans hand, blef på dessa anledningar af polismästaren tillspord, vidgick ock genast, att han skrifvit det namnlösa brefvet, som han påstod i bästa mening, och uppviste till yttermera bekräftelse signetringen, hvarmed det varit försegladt, hvaruppå han om aftonen sent togs i förvar i gardeshögvakten. Med grefve Horn anställde ock polismästaren ett förhör hemma i hans rum, men fann ännu ej anledningar att försäkra sig om hans person.

Den 18 Mars, som var söndag, afkunnades i kyrkorna berättelse om mordförsöket jämte förböner för konungen under menighetens stora sorg och sinnesrörelse. Hofrätten samlades genast efter gudstjenstens slut och hörde flera vittnen emot Ankarström, samt mot aftonen öfverstelöjtnanten Liljehorn, som från högvakten dit uppfördes under stort tillopp af menigheten kring vagnen, ropande "hurra!" och "konungamördare!" Liljehorn vidkände då formligen, att han författat och afsändt brefvet, men förklarade, att det skett i uppsåt att frälsa konungen och i anledning af en till honom själf den 16 genom en okänd gosse lemnad biljett af innehåll, att förliden fredag varit en god coup att göra med den höge herren på Haga, i fall maskerad blifvit utaf, men att i afton blefve äfven maskerad, då något hufvudsakligt kunde uträttas, hvartill slutligen en förfrågan var lagd, om öfverstelöjtnanten skulle vilja bidraga till den goda sakens framgång. Misstankar om en hel sammangaddning begynte mer och mer utspridas; och pöbeln nämnde grefve Fersens och baron Carl de Geers namn såsom mördare och förrädare. Förstnämnde vördnadsvärde man måste i sin oskuld tåla, att denna fläck sattes uppå honom jämväl i utländska papper, fastän smädelsen sedermera återkallades.

Måndagen den 19 blef ännu ohyggligare. Grefvarne Horn, Ribbing och den sistnämndes vän och syskonbarn, baron Kurck, voro om natten arresterade. Grefve Horns surtout hade funnits i Ankarströms rum; grefve Ribbing, känd för sitt häftiga missnöje mot konungen, hade varit med på Hufvudsta torsdagen näst förut och äfven på maskeraden. Baron Kurck bodde ihop med sin kusin och hade jämväl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free