Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deltagit i sistnämnda lustbarhet. Arrester tillagades i kommersekollegii hus på Riddarholmen samt jämväl i det, kammarrevisionen bebodde. Pöbeln, delt mellan förbittring mot de redan gripne och nyfikenhet att se flera undergå samma öde, var i stark rörelse. Mot middagen skockade sig mycket folk kring generalen grefve Horns hus. De misstänkte honom att deltaga i det brott, hvarför sonen blifvit fängslad, smädade honom och hotade att nedrifva hans hus. Förgäfves visade han sig i fönstren och bedyrade sin oskuld; de kastade stenar in till honom, och regeringen skickade vakt att förvara huset, som af menigheten ansågs ärnad att häkta honom. Bullret fortfor icke desto mindre, till dess regeringen i en kunglig vagn, eskorterad af lätta dragoner, mot aftonen lät upphemta grefven på slottet, där han med vakt till sin säkerhet inrymdes i kaptenlöjtnantens af lifdrabantcorpsen rum och förblef i tre veckor.
Man lärde sedermera känna, att detta upplopp var anställdt af bryggaren A. Westman och aktören de Broën, förmodligen genom en mera betydande persons föranstaltande, som därigenom sökte sig tillfälle att under sken af grefve Horns säkerhet emot våld sätta honom i arrest och därmedelst styrka den misstanken, att konungamordet var en af adeln anlagd och stämplad missgärning. Trovärdiga personer sågo, huru generalen Armfelt, som beledsagade grefve Horn upp på slottet, vinkade åt den stojande pöbelskaran att följa tätt efter vagnen. Ransakningen af konungamordet blef denna dag skild ifrån hofrätten och uppdragen öfverståthållareämbetet eller poliskammaren. En proklamation afkunnades under trumslag, att hvem som kunde uppå sådana skäl, som af hofrätten ansågos laggiltiga, upptäcka någon medbrottslig, skulle därföre erhålla 4000 r:dr i belöning. Baron Armfelt, underståthållaren Ahlman och revisionssekreteraren Låstbom hade redan listor på misstänkta personer till hundradetals, bland hvilka funnos de aktningsvärdaste namn, så snart de voro kända för stridande tänkesätt mot det rådande systemet[1]. Polismästaren lagman Liljensparre försågs med full myndighet att låta gripa eho han af förekommande anledningar fann skäligt, dock att sådant genast skulle till regeringen inberättas. All personlig säkerhet var således upphäfven. Pöbeln ifrade mot herrarne såsom samtliga konungamördare. Ofrälse partiet syntes detta vara ett tillfälle att i ett slag störta alla sina motståndare. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
