Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans åsyn. Däremot hade grefve Ribbing endast genom polismästarens bevekliga föreställningar af heder, samvete och religion samt att frälsa sitt stånd från en allmän misstanke blifvit förmådd att vidgå sin brottslighet. Dessa båda grefvar instämde däruti, att de gemensamt varit i öfverläggning med Ankarström om konungamordet och till den ändan äfven bevistat den olyckliga maskeraden. Grefve Ribbing yttrade i bref till sin mor och till sin vän baron Gustaf Macklean den uppriktigaste erkänsla för polismästarens humanité och beskedlighet, hvilket länder båda till heder. Baron Kurck kunde icke fällas, utan blef utsläppt. Öfverstelöjtnant Liljehorn lät ock beveka sig till en helt annan uppgift af sin delaktighet i brottet än den, han strax efter arresteringen inför hofrätten anfört[1]. Det var ock i anledning af hans bekännelse, som flere blefvo indragne, och ibland dem kanslirådet von Engeström, hvilken natten efter den 27 Mars blef hemma i sitt hus gripen och under sträng arrest förd till Riddarholmen, hvarest nu i kammarrevisionens rum en myckenhet arrester voro inrättade, och stark bevakning hölls med högvakt i gamla kungshuset.
Kanslirådet von Engeströms arrest förekom alla så mycket mera oförväntad, som han var en man af 57 år, alltid känd icke allenast såsom en capable ämbetsman, utan ock för en sällsynt och nästan öfverdrifven försigtighet, den han uppöfvat under en lång tjenstgöring i
[1] Grefvarne Horn och Ribbing samt öfverstelöjtnant Liljehorn voro hvar för sig ganska interessanta personer. Den förstnämnde hade varit känd för en ren dygd och ett sällsynt snille; på en gång lycklig skald och djupsint matematiker samt vid fortifikationen saknad såsom ett stort ämne, då han där nedlade sin majorsbeställning. Grefve Ribbing förente med ungdomens och utseendets behag ett godt hufvud, mycken heder, en stark och manlig karakter, med ett ord de egenskaper, som, mognade af år och erfarenhet, utgöra en käck och duglig ämbetsman. Liljehorn ansågs såsom ett mönster af en ung militär genom stadgan af sitt väsende, renheten af sina tänkesätt och sin oförtrutna flit att förkofra sina insigter, hvarutinnan han vida öfverträffade sina flesta likar. Sådana personers delaktighet i ett lömskt mord uppväckte förundran. Hvad annan begriplig driffjäder därtill än entusiasm? Hos grefve Horn skyllde man dock på ett enskildt missnöje öfver faderns, general Horns, arrest vid 1789 års riksdag, och hos grefve Ribbing däröfver, att han genom någon konungens åtgärd gått miste om fröken De Geers (Carl De Geers dotters) hand, hvilken blef gifven åt baron Essen, samt att, då han tjente vid gardet, han i sin tur till ett kompani i Stockholm blef förbigången såsom en känd frondeur, hvarföre han ock genast tog afsked. Men Liljehorn hade mot konungen inga skäl till annat än erkänsla. Han var uppfostrad vid hofvet och genom konungens välgärningar, som köpt honom befordringar, major vid hans lifgarde. Hans harm öfver sin frändes, kontreamiralen Liljehorns, uppförande såsom v. landtmarskalk tros dock hafva mycket retat honom att blifva en Brutus; men utan Bruti styrka ångrade han sig, visade under processen mycken svaghet, förrådde sina vänner och blef föraktad. Grefve Horn visade äfven den blödighet, som var i hans karakter, men grefve Ribbing en jämn ståndaktighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0310.html
