Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrikes kabinettet. Han var ock genom ett testamente efter sin framlidne morbror, statssekreteraren Benzelstjerna, nu försatt i en ansenlig förmögenhet; egde äfven en särskild pension af konungen till 500 r:dr årligen och hade under H. Maj:ts sjukdom ingen dag underlåtit att på slottet underrätta sig om dess tillstånd, jämväl som oftast bevistat den hvarje dag kl. 12 i slottskyrkan förrättade bönen. Den stora influence, han haft vid riksdagen i Gefle, hvarest man ock påstod, att han utdelt penningar, styrkte misstankarne mot adeln i gemen; och hans förtrolighet med flera betydande herrar, synnerligen riksrådet grefve Rosen och grefve Brahe, låg dem till last hos deras illviljare. Man föregaf, att de snart skulle häktas; och få voro, som icke begynte bäfva för eget eller vänners öde, helst då det berodde på en oväns angifvelse eller en förföljares agg.
Flere af de bevakade inmanades nu i strängare häkten; andra blefvo dock däremot satta i frihet och bland dem öfversten baron Gyllengranat, hvilken under generallöjtnanten Sinclairs sjuklighet kommenderade artilleriet och sades hafva haft att tacka baron Armfelts ovänskap för sin arrest.
Emellertid inföll den stora förändring, som de sammansvurne påsyftat och af hvilken de ingen förmån kunde draga; hvilken ock i den jäsning, allmänneligen rådde i 13 dygn, varit ett mål för de flestes fruktan. Konungens krafter voro medtagne och, oaktadt någon flytning ur såret med upphostningen ännu fortfor, begynte dock läkarne onsdagen den 28 Mars anse hans tillstånd mycket vådligt. Natten därpå afstannade upphostningen alldeles. Konungen, själf däröfver bekymrad, frågade öfverdirektören Theel, hvilken såsom kirurg vårdade honom, hvad det kunde betyda; och denne dolde ej sin oro, i fall upphostningen icke återkomme, utbedjande sig att få efterskicka konungens forne lifmedikus, bergsrådet Dalberg, som vid H. Maj:ts svåra bröstsjukdom i Damgarten 1780 så lyckligen bidrog både till dess lisa och helsas återställande.
Dalberg märkte vid sin uppkomst, att döden ej var långt borta. Det var honom förbehållet att därå leda konungens uppmärksamhet; dock sparade han ingen flit att, efter konungens trägna begäran, föreskrifva honom medikamenter, som kunde lätta plågorna och, om möjligt var, återställa upphostningen. Vid en svårare accès, klockan vid sex om morgonen, lät han dock konungen förstå angelägenheten att hertigen af Södermanland måtte få inkomma. Konungen frågade då, om Dalberg trodde, att han skulle nu genast dö, hvarpå denne svarade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
