Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en huld och trogen broders åtanke ville öfverlemna, utan äfven såsom en maktegande och sin benådningsrätt utöfvande konung bjöd och förordnade. Till följd af detta Hans högtsaliga Maj:ts stadgande, det H. K. H. icke fann sig berättigad att öfverträda, förvandlades nu dödsstraffen öfver grefvarne Horn och Ribbing, öfverstelöjtnant Liljehorn och baron Ehrensvärd i evig landsflykt, med uttryckligt förbehåll, att de, förlustige all medborgerlig rättighet i Sverige och allt hopp att den återvinna, aldrig ens därom skulle få göra ansökning. De öfriga domarne stadfästades på sätt, att kanslirådet von Engeström på Waxholms fästning och major von Hartmansdorff på Malmö fästning skulle hållas fängsliga den föreskrifna tiden; men öfver generalmajor Pechlin stadgades, att han till framdeles bekännelse borde hållas i fängsligt förvar på Warbergs fästning[1].
De fyra till landsflykt dömda personer blefvo samma dag under bevakning från Stockholm afförde. Horn stadnade i Danmark, etablerade sig på ett ställe mellan Köpenhamn och Helsingör under namn af Fredrik Claesson, fast alla danskar visste hvem han var, och emottog där besök af svenskar, som berättat mig, att han där lefde tämmeligen lycklig 1793. Horn och Ribbing fingo en tunna guld till respenningar af statsmedlen. Håkansson, som därom på befallning bestyrde, slapp allt ansvar för sin befattning med finanserna och fick pension för att tiga (si credere fas Wallquist). General Pechlin afled i sitt fängelse, hvaruti han åtnjöt all anständig frihet, till och med att hafva gäster till sitt bord, den 29 Maj 1796 i sitt 76:e år.
Sålunda slöts en rättegång, som i anseende till ämnets vigt och påföljder med skäl ådragit sig den största uppmärksamhet, och hvilken efter de olika tänkesätt, mellan hvilka nationen var söndrad, underkastades ganska olika omdömen. Somliga påstodo, att ransakningen varit lam och att domen därföre blef flat; att hvarken de brottsliga med fullt allvar blifvit tillhållna att bekänna, hvad de visste och hvartill omständigheterna gåfvo anledning, eller undersökningen sträckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
