- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
93

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hörd, men som han enständigt nekade hvad emot honom förekommit och fröken Rudenschöld äfven åtrade sig i hvad honom angick, afstannade mot honom all talan.

Lika öde hade en af baron Armfelts korrespondenter, en hofjunkare Sparrsköld, som af honom haft propositioner om en utländsk resa och i bref till A. yttrat sig fördelaktigt om hans Prospectus.

Herr Rehausen, hvilken i Haag förrättat kommissionssekreteraresysslan, blef ock för sådana orsaker, som med denna anläggning gemenskap egde, därifrån entledigad.

Riksmarskalken grefve Oxenstjerna var äfven bland de misstänktas antal. Han hade 1793 arrenderat Armfelts lustställe utanför Stockholm, Frescati kalladt, och i anledning däraf skrifvit honom till ett bland A:s öfriga papper funnet bref, där han en plaisantant kallat A. för sin "seigneur suzerain" och sig för hans vasall, hvilket nu räknades honom svårligen till last. Det utspriddes, att han förklarat sig hellre vilja lefva under Armfelts än hertigens styrelse. Man ärnade, som det säges, skilja honom från hans riksämbete; men konungen skall däremot gjort någon föreställning, och man slöt med att gifva honom två års tjenstledighet.

Envoyén baron Nolcken, af hvilken bref ock funnos i Armfelts ego och som illa uppassat honom vid resan genom kejsarens länder, blef rappellerad.

Majorerna Peyron och Brändström, bägge Armfelts gamla klienter och vistande i Neapel, af hvilka den förre äfven skrifvit hem suspecta bref, och den senare gjort Armfelt sällskap, då han öfvergaf missionen och tog flykten, blefvo båda utstrukna utur svenska officerares antal[1].

Men den märkvärdigaste af de i denna sak komprometterade var A:s gamle rival, generallöjtnant Toll. Bref från honom till A., koncepter till svar från denne senare och själfva revolutionsplanen till honom adresserad, gåfvo all anledning att misstänka hans brottslighet. Dessa papper meddelades honom emot recepisse i Warschau genom chargé d’affaires Casström till hans förklaring. Jag vet ej, huru den utfallit, eller huruvida polska oväsendet denna tiden, eller någon annan orsak vållat hinder i hans inställande här hemma, som allmänt sades vara


[1] Brändström fick dock mot slutet af 1792 tillstånd att återkomma till Sverige och blef i Februari 1796 rehabiliterad samt återställd till sin förlorade majorsbeställning vid Savolax fotjägareregemente och öfveradjutantsysslan hos konungen. H. exc. Reuterholm var då hans ifrige protecteur och förklarade, att om han känt honom så väl tillförne som då, skulle aldrig det som skett händt honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free