Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I anledning däraf utfördes Ehrenström den 8 Oktober på afrättsplatsen, hvartill Ladugårdslandstorget var utsedt, hvarest hertigens benådning i hårda uttryck honom förkunnades med tillägg, att han för sin framtid skulle förblifva evig fånge på Carlstens fästning och icke skulle få inbegripas under något pardonsplakat. Han skall härvid hafva utgjutit tårar och affördes genast till det bestämda fängelset.
Man gaf upptäckten af det sålunda bestraffade statsbrott den största och högtidligaste publicitet. Icke allenast allmänna tacksägelser hemburos den Högste efter förordning och formulär i kyrkorna, utan ett sammandrag af alla handlingarne, dem till tjenst, som ej kunde hafva råd att köpa protokollerna, utfärdades på trycket, som ock upplästes på predikstolarne; och den 11 Oktober utkom en föreställning till alla Sveriges inbyggare i anledning af samma ämne[1]. Regeringen hade ock utväg att hos den unge konungen, till hvars förmån på visst sätt stämplingen tycktes vara anlagd, göra sin åtgärd så gällande, att han ansåg sin farbror och dess minister för verkliga frälsare af riket och upprätthållare af hans tron, hvilket, utan tvifvel till alla välsinnades fägnad, stärkte den kärlek och det förtroende mellan förmyndare och pupill, som annars plägar vara sällsynt. Konspirations-upptäckten tjente länge till ingress i de flesta vigtiga författningar.
Inom hofvet ömmade många fröken R:s olycka. Hertiginnan och prinsessan (som mot hösten återkom från Quedlinburg) visade däröfver en sensibilité, som ådrog den förra en skarp förebråelse af baron Reuterholm och brouillerade den senare med honom till den grad, att hon aldrig bjöd honom på souper hos sig, och att de vid de öfriga hofven, där de tillfälligt råkades, ej helsade på hvarandra, till dess regenten ändtligen försonade dem.
Flera personer, som ej undergått dom eller ransakning, blefvo inblandade i denna vidtberyktade sak. Öfverstekammarjunkaren och generallöjtnanten baron Taube var i anseende till fröken Rudenschölds bref och bekännelser misstänkt för medvetenhet och medverkan till någon del af de operationer, som fordrades till förändringen. Han var ock deplacerad af hertigen utur ministèren, dit åter ärnad i Armfelts plan och känd för sitt svurna hat mot franska republiken och jacobinismen, som var konspiratörernas härskri; blef fördenskull i hofrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
