Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sättet huru därmed tillgick och i hvad ordning, upplyses af nedanstående diarium.
Den 4 Mars om aftonen, då konungen hade souper, tilltalades kanslirådet Rosenstein i pelarsalen af hertigen, att Silfverstolpe hållit ett impertinent tal, hvaraf fraser och ställen citerades, som Rosenstein dels påminde sig, dels verkligen honom undfallit. Salig konungen hade ej med stiftelsen åsyftat en "foyer de Jacobinisme"; Rosenstein styrde akademien, vore för allt ansvarig; författaren en pojke, ännu ej torr bakom öronen, som varit influerad af andra; talet insidieust; Rosensteins afsigt att genom sådant bereda regeringssättets fall. I tidningarne rådde Jacobinism; Rosenstein hade i Gefle tänkt emot Gustaf III o. s. v. Härtill svarades en substance: att svenska akademien ej rådde för hvad Silfverstolpe framförde; att Silfverstolpe vore en hederlig karl, till mogen ålder kommen, minst af alla gjord att styras af andra; att Rosenstein ej drog i betänkande sätta sig under honom i talanger; att S. vore incapable af något insidieust, utan ovanligt uppriktig att i tal och skrift säga hvad han tänkte; att Rosenstein själf alltid skrifvit med den största varsamhet. Härpå invändes: att hertigen väl det trodde, men att andra nyttjades, såsom Stockholms-Posten.
Frågades ock, hvad det var för en tidning Adlerbeth skref. Rosenstein svarade, att A. skrifver ingen tidning, vore nu i Stockholm på några veckor, men dessemellan på landet; att Rosenstein hade med Stockholms-Posten allsintet att göra, hvilket han ofta förklarat.
Rosenstein blef något upprörd, bad att få nyttja tillfället för att explicera sig; påminte om konventet i Upsala, som man ock lagt honom till last, sade sig ega bref, som visade hans förhållande; vore osäker, huru länge han med en svag helsa, som försämrades af dagliga agitationer, kunde lefva, men tryggade sig vid att andra efterlefde, som kunde justifiera honom; visade en pelare, vid hvilken han erhållit rikskanslerens tillstånd att emottaga flera gånger nekade bjudningar af ambassadören Romanzow, hvarest han ätit sedermera tre gånger, och därpå blifvit beskylld att vara ryskt sinnad. Sådant sade H. K. H. sig icke hafva hört; men Rosenstein bad om förlåtelse; sade, att genom den indiscretion, som herrskar äfven i det innersta, vore han därom underrättad, dock försäkrad att H. K. H. det ej kunde tro. Hvad Rosenstein om regeringssättet tänkte, berodde ej af honom själf, men han vore långt ifrån att påtänka någon ändring. Beklagade slutligen dem som nyttja furstars förtroende att kasta misstankar på oskyldiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
