Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rosenstein tillika med någon sinnesrörelse: "Jag ber E. Maj:t om intet mer än detta, men bör säga E. Maj:t, att denna dag kanske afgör nationens begrepp om E. Maj:t och rör E. Maj:t mer än mig. Ty min kredit i nationen tager ingen makt af mig. E. Maj:ts rol vid detta tillfälle kan synas svår, men bör bli lätt, ty E. Maj:t har att göra med en farbror, som är god och rättvis". Rosenstein vände sig därpå till baron Mörner, som stod ett stycke därifrån, och sade: "Det rör äfven mera dig än mig, ty din heder är i fråga, men icke min".
Middagen åt hertigen hos konungen. Rosenstein vet ej hvem som börjat samtalet; men de kringstående hafva sagt, att hertigen varit het och konungen kall. Icke heller vet Rosenstein hvad som blifvit sagdt, mer än att konungen försvarat Rosenstein mot alla beskyllningar och sagt att han följt honom i de mest kritiska ställningar och aldrig funnit honom ge sig dementi, att han alltid talat väl om hertigen och med tacksamhet om salig konungen. Konungen sade, att Rosenstein lär befarat arrest och aktion. Hertigen svarade med leende min, att om sådant aldrig varit fråga.
Baron Mörner gjorde de starkaste föreställningar, så väl mot afsigten att låta konungens information stanna, som emot Rosensteins skiljande därifrån, om publikens omdöme m. m., och erbjöd att nedlägga sitt ämbete. I samma mening skref han ock till baron Reuterholm. Hertigen lofvade svar på rapporten följande morgonen. Emellertid hade konungen af hertigens utlåtelser dragit sådan mening, att han sände baron Boye till Rosenstein, bad honom vara tranquille och komma upp till sig efter vanligheten. Icke desto mindre sände H. K. H. om eftermiddagen, då det var börsassemblée, presidenten Axel Reuterholm till riksdrotsen på börsen med muntlig tillsägelse, att riksdrotsen skulle antyda Rosenstein inom 24 timmar bege sig ur staden. Drotsen svarade, det H. K. H. ej måtte hafva kunnat befalla sådant, och då presidenten Reuterholm anmodade honom att själf fara upp till H. K. H., invände, att han skickat bort sin vagn, men R. tillbjöd honom sin och var så affairé, att han ville hänga på honom sin kappa och sätta på honom sina galoscher. Drotsen kom upp till hertigen, som upprepade samma befallning, men riksdrotsen vägrade det verkställa; sade sig ej vara polismästare och hafva i salig konungens tid undandragit sig sådan befallning: "Vill E. K. H.", sade han, "hafva Rosenstein uppstämd till Svea hofrätt, så skall det ske i morgon dag. Sådant hörer mitt ämbete till, men ej detta ärende". Och därvid förblef det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
