- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
125

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den 9 började Rosenstein sin lektion hos konungen, som ånyo rassurerade honom. Men då baron Mörner kom från rapporten och berättat hertigen sagt sig ej kunna ge svar, innan han vidare talt med konungen, förstod Rosenstein hvad sådant betydde, tog bladet från munnen, berättade utan att förolämpa hertigen och med nödig varsamhet allt hvarför han beskylldes och gjorde sin apologi. Något rörd fortsatte han sin läsning, sägande att den kanske vore den sista, men konungen svarade: "Jag hoppas icke det". Rosenstein föreställde skadan antingen af informationens upphörande eller af ett ombyte, hvilket konungen fullkomligen fann. Därpå gick H. Maj:t upp i konseljen och hade nytt samtal med hertigen, hvarom Rosenstein ej annat fått höra, än att hertigen slutligen sagt: "Således skall jag få tort"; hvartill konungen svarat: "Det kan jag ej hjälpa". Då H. Maj:t inkom till middagen, ville han ej tala vid Rosenstein att ej väcka uppmärksamhet, men lät baron Boye säga honom, att allt vore arrangeradt och att Rosenstein dagen därpå skulle kallas till baron Reuterholm. Då Rosenstein tackade H. Maj:t, svarade han: "Jag har blott gjort min skyldighet".

Den 10 kallades Rosenstein bittida till baron Reuterholm, som fogligen sade, att hertigen, ehuru ej öfvertygad om Rosensteins oskuld, på H. Maj:ts förbön ville tillåta, att Rosenstein fortfore i sin tjenst. Rosenstein förklarade sin vördnad mot H. K. H. men beklagade, att misstankar vore qvar, dem tiden finge utplåna, frågade om han kunde få företräde hos H. K. H. (hvilket Rosenstein redan d. 8 i bref till baron Reuterholm bedt honom skaffa sig), men fick till svar, att baron Reuterholm sådant afstyrkte i anseende till H. K. H:s upprörda sinne, utan bad honom skrifva ett bref. Sedan föreföll ett långt samtal, hvaruti baron Reuterholm, men med vänlighet, upprepade allt hvarför Rosenstein beskylldes, hvaribland äfven var ett våldsamt upptåg af studenterna i Lund vid en bal den 9 Mars 1793, och nu senast Silfverstolpes tal samt avisornas partiskhet för Ryssland. Rosenstein förklarade sin oskuld i allt, och vidgick, att han sett S:s tal i förtroende och ej som censor, kunde ej heller vara delator. Både S. och akademien voro jämväl redan straffade. Rosenstein förebråddes till och med hans otro i religionen. Dock slöts samtalet vänligen, och om onsdagen den 11 skref han ett bref till hertigen.

Redan tisdagsaftonen sade H. K. H. till Mörner, att han ville se Rosenstein lördagen. Men fredagseftermiddagen den 13 inkom H. K. H. till konungen och fann honom ensam med Rosenstein. H. K. H. syntes något embarrasserad, och sedan han sagt några ord till konungen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free