Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och var färdig att gå, steg Rosenstein fram, sägande: "Det är mig en fägnad att i H. Maj:ts öfvervaro betyga E. K. H. min tacksamhet. Om jag mot min vilja förtörnat E. K. H. gör det mig mycket ondt". H. K. H. svarade: "Allt är glömdt, då man har en sådan förespråkare som konungen". Rosenstein följde H. K. H., till dörren, bad honom ej tro detta vara ett sätt att surprenera honom, men en följd af öfvertygelse om skyldighet, och förklarade sig färdig att morgondagen höra allt hvad H. K. H. hade att säga. Hertigen: "Jag har intet att tillägga till hvad jag redan sagt. Rosenstein sade sedan till konungen: "Jag tror mig skyldig allt, äfven det andra kalla humiliation, för att visa E. Maj:ts farbror min vördnad, utom det enda att erkänna mig brottslig, då jag är oskyldig, och att öfverge E. Maj:t innan tiden kommer. Sedan vet E. Maj:t själf, både att jag ofta sagt mig önska och behöfva lugn och hvila".
Den 14 hade Rosenstein företräde hos H. K. H., som visade sig vänlig. Efter excuse och förlåtelse secundum formulas, sade H. K. H.: "Jag tror mig skyldig förebygga regeringssättets förändring". Hemtade därtill bevis af Sveriges ställning mot Ryssland, enskildas äregirighet och korruption, följderna af Louis XVI:s eftergifvenhet. "På Er", tillade han, "har jag haft misstanke, att Ni antingen förehaft en plan att slå kull Säkerhetsakten eller att förmå konungen gifva något efter". Rosenstein svarade, att det förra finge hans framfarna och tillkommande gärningar vederlägga, det senare konungens eget intygande. För öfrigt om Rosenstein trodde en sådan eftergift nyttig, fordrade den erfarenhet och stadga att verkställas, och kunde det ej falla Rosenstein in, att tillstyrka en 18 års yngling börja med att vara lagstiftare. Han hade nöjt sig att förmana konungen att nyttja sin makt med rättvisa och till rikets väl. Afträdde.
Två gånger har hertigen sagt till Mörner, att han afsade sig allt ansvar för skadan af Rosensteins qvarblifvande. Baron Mörner har svarat sig vilja träda i detta ansvar; man kan väl ej svara för människor i allmänhet, men tryggt för dem man känt i 20 år. Reuterholm har ock frågat baron Mörner, huru Rosenstein var nöjd med sin explikation med honom, och förehållit Edelcrantz, som företrädde direktörsämbetet i svenska akademien, att han ej under hand berättat förhållandet af Silfverstolpes tal, som i anseende till direktörens svar blifvit honom förut visadt, emedan det varit på vägen att förorsaka ett utbrott emellan konungen och hertigen. Ännu märkeligare var hertigens utlåtelse till Edelcrantz, att hvad som skett svenska akademien var endast för Rosensteins skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
