Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick Rosenstein några veckors anstånd för att låta dem bringas i behörig ordning till kammarrevisionens öfverseende.
Svenska akademiens rättighet att njuta inkomst af Stockholms Post- och Inrikes tidningars utgifvande var genom Gustaf III:s gåfvobref och privilegium stadfästad och genom ett högtidligt kontrakt, å samma konungs befallning af hofkanslersämbet underskrifvet i Januari 1792, emot arrende på 12 år upplåten åt akademiens trenne ledamöter, kansliråden Rosenstein och Adlerbeth samt prosten Nordin. Men utan pröfning af detta "jus perfectum", beslöt man fråntaga dem arrendet och tillade vinsten af avisornas utgifvande, utöfver arrendet, expeditionssekreteraren Edman. Han kom ock till Rosenstein söndagen den 8 och anmälde sådant, men studsade då han fick se kontraktet; och då sakerna följande dagarne togo en annan vändning, kom han åter, förklarade, att han ej med kränkning af arrendatorernas rätt kunde emottaga avisorna, och att arrendatorerna därvid skulle bibehållas, änskönt han öfver utgifvandet måste hafva inseendet. Han vägrade ock allt arfvode af dem för detta besvär, som skulle utställa honom för allmänhetens klander. Arrendatorerna försäkrades sedermera högtidligare om bibehållandet af sin rätt. Samma redaktörer, som förut skrifvit avisorna, bibehöllos. Knappt kastade Edman ögonen på deras handskrift, innan den trycktes.
Rikskansleren hade spelat en ömkelig rol. I början het och uppbragt mot akademien, begrep han sedan, att henne skedde orätt och att arrendatorerna tillfogades ett oskyldigt lidande genom avisornas afhändande. Icke desto mindre var han nog enfaldig eller nog skrymtare för att säga, sedan brefvet af den 7 Mars var utfärdadt, att han nu såge allt couleur de rose, emedan de missnöjde icke mera egde stöd af svenska akademien.
Hennes ovänner handterade henne således såsom mycket betydande; hennes vänner åter, och det blef hela allmänheten, kände och erkände hennes oskuld; och hennes fall gaf henne en verklig ära. Det är smickret, som åt slika verk plägar köpa beskydd. Hvad som händt, visade att hon ej var saker till denna låghet; annan brottslighet kunde henne än mindre med sken af sannolikhet tillvitas[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
