Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt härrört af glömska, bevistes följande dagen, då konungen i stora galleriet i närvaro af kollegierna, hvilka dit voro uppkallade, högtidligen densamma underskref.
H. Maj:ts eget tal och yttrande vid regeringens emottagande var enkelt och värdigt. Hans omdöme öfver förmyndareregeringen innebar icke mera beröm än själfva anständigheten gjorde oundgängligt. För öfrigt utmärktes icke högtidligheten genom några så kallade nådebetygelser, utan allt aflopp med stillhet och tysthet.
Ehuru mellan konungen och hertigen af Södermanland rådde en köld, som alldeles uteslöt den sistnämnde från allt vidare rådförande, iakttog likväl den unge konungen en noga grannlagenhet att icke stöta sin forne förmyndare; och de flesta af de förändringar, som snart vidtogos, ådagalade en sådan varsamhet. Alla ledamöterna i beredningen öfver rikets allmänna ärenden bibehöllos och förstärktes allenast med statssekreteraren Lagerbring och landshöfdingen Rosenstein. Däremot skedde flere ombyten i högsta domstolen och det på ett sätt, som, i afseende på de tillkallade nya ledamöterna, af allmänhetens röst gillades. Förste generaladjutanten, som under hertigens förvaltning varit ett slags krigsminister, inskränktes inom sin forna befattning, och blef ämbetet såsom under Gustaf III:s regering ambulatoriskt. Konungens f. d. vice guvernör baron Mörner var den förste som emottog det.
Öfverste Aminoff återfick sin frihet och den olycklige f. d. kongl. sekreteraren Ehrenström flyttades till Waxholms fästning, hvarest fadren var kommendant och sonen fick tillstånd att under tjenlig bevakning äfven tillbringa tiden på en landtgård i nejden. De till S:t Barthelemy deporterade medbrottsliga i Armfeltska saken återkallades. Bland dem, som rönte vedermälen af konungens nåd, var en löjtnant vid namn Kullberg, som vid 1789 års riksdag med ifver tillhört de så kallade royalister, men sedermera för ovarsamma utlåtelser under förmyndareregeringen ohörd och odömd blifvit kastad i ett mörkt fängelse på Carlstens fästning, där han förlorat synen. Han återställdes på fri fot och leddes af sin son till konungens audiens. Detta skådespel utgjorde en eftertänklig förebråelse för Sveriges fallne storvizir.
Storamiralsämbetet delades emellan tvenne kommittéers förvaltning, den ena för örlogs-, den andra för arméens flottas ärenden. Vid nyårstiden befordrades statssekreteraren v. Numers till president i kammarrevisionen utan ansökning, Lagerbring till statssekreterare för krigsärendena och Franc till öfverpostdirektör, dock med indragning af den pension, han under konung Gustaf III:s tid innehaft och under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
