Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visade sig mot årets slut, då baron Höpken i duell med pistol så illa sårade öfverstelöjtnant Stockenström, att den sistnämnde däraf innan kort afled. Baron Höpken, som undkom med flykten, fick väl lejd, men sedan han i Svea hofrätt blifvit till döden dömd, bekräftade H. Maj:t domen och lät ej förmå sig att göra nåd, oaktadt baron Höpken var beslägtad med de förnämsta personer, både i riket och vid hofvet.
Så sällsynta och berömvärda egenskaper befriade dock icke den unge konungen från sina likars vanliga öde, helst på en tid, som var så fruktbar på frondeurer, att nämligen lastas. Man ansåg honom för högdragen och allt för nogräknad på sin höghet. Man fann honom icke nog populär; isynnerhet trög att återgifva helsningar, och däremot mån om att hufvud blottades vid hans passager. På Ladugårdsgärdet i Juni månad hände, att vid en exercis, då konungen var tillstädes, en obekant sämre landtman behöll hatten på sig, och då han på general Wredes tillsägelse ej tog den af, fick han stryk af honom, togs i arrest och sades där blifvit pryglad. Vid resan genom Eksjö stod konungen i öppet fönster, och då allmänheten på torget ej blottat hufvudet, blef han däraf så stött, att han igenstängde fönstret, afreste därifrån, och i stället för det i Eksjö utsatta nattlägret, tog det på nästa gästgifvaregård, o. s. v. Man höll i allmänhet hans begrepp för inskränkt och lade honom till last en håg för enslighet, som gjorde honom föga kommunikativ, och förrådde en grundläggning till mjältsjuka. Således klandrades själfva tystheten vid hans hof, och den förströelse, som där varit rådande den förflutna tiden, hade blifvit en vana och ett behof.
En ringa omständighet torde förtjena antecknas. Under konung Gustaf III:s regering hade spektakel fått spelas om söndagsaftnarne. Detta hade hertigen af Södermanland under sin regering förbjudit, men om vintern 1797 gaf konungen därtill ny tillstädjelse. Sådant väckte bland en hop gammalt allvarsamt folk något missnöje, som ej undföll konungens uppmärksamhet. Han lät sig likväl ej genast märka; men så snart fastan inföll, lät han på en gång alla spektakel upphöra, då de under hertigens regering i stället fortfarit till 14 dagar före påsk. Han tillfredsställde härigenom de ömtåligas samvete och ådagalade, att han ej hade mindre aktning för religionens plägseder än hans äldre företrädare; men de, som af vanan ej lärt huru de skulle använda sin tid utan skådespel, långleddes.
Allvarsamma anmärkningar gjordes af visst folk däröfver, att konungen ej genast efter sitt anträde till regeringen sammankallat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
