Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständerna. Ingen svensk konung hade tillförne underlåtit att hugna nationen med detta prof af förtroende; och brännvinsarrendets förnyande hade därtill gifvit en den naturligaste anledning, då det i själfva verket var en bevillning, hvilken konungen behöfde och önskade hafva fortsatt. Ingen stund hade för konungen själf kunnat vara mera gynnande. Nationen satte sitt hopp till honom, och ledsnaden vid förmyndareregeringen gaf konungen en fördel, den han efter mänsklighetens vanliga lott skulle mer och mer förlora, då de fullkomligaste regenter icke kunna undgå, att för hvarje dag deras regering längre framskrider, gifva ämnen till missnöjen. Men faran af tidens lynne och af den vacklande vänskapen med Ryssland gaf konungens närmaste vänner anledning att afstyrka detta steg. Konungen smickrade sig ock med hopp att genom en god hushållning så förbättra rikets tillstånd, att en jämförelse mellan det skick, hvari han det emottagit, och det, hvari han om några år ärnade försätta detsamma, skulle stadga hans undersåtares kärlek och då göra en riksdag för dem mera hugnelig än i denna stund.
Utom den jäsning i sinnena, som franska revolutionsandan utbredt äfven till Norden, och hvilken gjorde konungars metier svårare än någon tid tillförne, kan man anse för en af de största svårigheter, som omgåfvo Gustaf IV Adolfs regering, att skicklighet bland ämbetsmän icke allenast redan var sällsynt utan dagligen aftog, och att den tillväxande ungdomens lättja, håg för nöjen och själfklokhet bådade, att denna till ett rikes bestånd så hufvudsakligen verkande omständighet i en framtid skulle förgäfves sökas. Ibland adeln var sådant en följd af rådsämbetets afskaffande och det nästan uteslutande anseende, som blifvit fästadt vid en sysslolös hoflednad. Ibland medborgare af ringare stånd härflöt det af brist på uppmuntran och sedernas beskaffenhet, hvilka, mer och mer afvikande från all stränghet, medförde afsky för arbete, lättsinnighet och benägenhet till hastverk. I rikets kollegier förspordes hos betjeningen brist både på stadga och underbyggnad; i vissa verk hade man svårighet att få ledamöter, hvartill, jämte de anförda skäl, knappa löner utan tvifvel bidrogo, i en tid, då en ovanlig stegring af varupris och håg för vällefnad dubbelt gjorde dem otillräckliga. De flesta län styrdes af okunniga landshöfdingar; och konungen, som nödvändigt behöfde fleras ögon och armar, saknade ett biträde, det hvarken upplysning eller bästa vilja kan umbära.
Själfva menigheten kunde ej fritagas ifrån ett tilltagande förderf. Brännvinet, en källa till mångfaldiga olyckor, förskämde folkets seder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
