Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Freden i Campo Formio hade på långt när icke återställt ett önskadt. lugn. Till afgörande af Frankrikes många tvistämnen med Tyska riket öppnades kongressen i Rastadt i November 1797; och själfva hjälten Bonaparte gaf med sin närvaro underhandlingarne deras första verksamhet. De fördes sedermera, såsom vanligen med Tyska riksständerna, långsamt och vidlyftigt. Men med Wienska och Preussiska hofvens bifall fastställdes dock efter någon tids förlopp, att Rhenströmmen skulle utgöra gräns. Frågan om de riksständers ersättning, som egt besittningar vester om Rhen, blef besvärligare. Franske ministrarne uppgåfvo förslag att till den ändan sekularisera andeliga furstendomen, hvilket, efter mycken skriftväxling, äfven vann slutligt bifall. En mängd andra frågor återstodo rörande broskansars raserande på högra eller östra Rhenstranden, öar i strömmen, tulltägter m. m.; men äfven i dessa mål bifölls franske ministrarnes ultimatum i början af December 1798. Man gjorde sig således allt hopp om fredens återställande, då ryska truppernas anmarsch till Tyskland och Frankrikes deklaration, att anse deras fria passage genom riksländerna för ett fredsbrott, alldeles förändrade ställningen.
Rysslands verksamma deltagande i södra Europas angelägenheter hade sin grund ej allenast i ryske kejsarens svurna hat mot Franska republiken, utan ock i flera händelser, som detta år utmärkt denna republiks äre- och inkräktningslystnad. Under förebärande af ett oväsende i Rom den 28 December 1797, hvarvid generalen Duphot med flere fransmän blifvit dödade samt franske ambassadören Bonaparte (bror till öfvergeneralen) fått hatten genomskjuten, och jämväl ur det skäl, att påfven ej velat erkänna Cisalpinska republiken, beordrades franske generalen Berthier med en armé till Rom, eröfrade allt hvad i vägen låg samt själfva denna den forna världens hufvudstad utan motstånd, och höll påfven under hans sjuklighet bevakad i Vatikanen.
Den 15 Febr., då denne olycklige furste jämnt 23 år regerat, samlades romarne på Campo Vaccino, förklarade sig fria och afskaffade påfveväldet, begifvande sig till Capitolium, där de under franskt beskydd och general Berthiers anförande proklamerade en romersk republik och planterade frihetsträd på flera ställen i staden. En provisorisk regering af fem konsuler förordnades, till dess en ordentlig konstitution af folkets representanter kunde upprättas i likhet med den franska. Påfvens trupper desarmerades; en brandskatt af några millioner ålades, hvarföre påfvens egen nepot, hertigen af Nemi, samt några prinsar och kardinaler blefvo gisslan. Alla gods, som tillhörde påfliga nepoter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
