- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
233

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samlade, till icke ringa förundran för de utanföre väntande, som misstänkte en enlèvement. Konungen lät föra protokoll, och hvar ledamot för sig fick anmäla sin ansökning om entledigande samt sina skäl. Grefve Hamilton gaf öppenhjärtigt tillkänna, att förloppet på riddarhuset den 29 därtill föranlåtit honom. Konungen uppläste då ett skriftligt yttrande, som justifierade landtmarskalken och slutligen innehöll, att finansbetänkandet blott innefattade summorna, som utgöras borde, men att repartitionen tillkom bevillningsutskottet, hvars utlåtande i detta ämne ståndens plena egde att granska. Detta tranquilliserade så bergsrådet Stockenström, major Stedt, ryttmästare Klingspor, general Lagerhjelm och grefve Gyllenborg, att de utbådo sig i hemliga utskottet få qvarblifva.

Följande dagen gjorde konungen härom anmälan i hemliga utskottet, då grefve Hamilton äfven yttrade sig vilja därstädes fortfara, men grefve Schwerin och professor Schultzenheim föreburo sjukdomsförfall och fingo tillstånd att afresa, hvarpå de tre ofrälse talmännen nog obehörigen komplimenterade konungen öfver den vishet, hvarmed H. Maj:t afhulpit de anledningar till bekymmer, de senast inträffade händelserna förorsakat.

Så slöts detta quid pro quo, som egentligen syntes tillkommet genom landtmarskalkens oskicklighet, som icke på riddarhuset förstått att skilja frågorna på sätt, konungen gjort i sitt yttrande.

H. Maj:t dröjde icke att öfver de därstädes förefallna oordningar yttra sitt misshag. I adelns plenum den 5 Juni upplästes konungens skrifvelse till landtmarskalken, hvari H. Maj:t i anledning af protokollet för den 26 och 29 Maj, som H. Maj:t infordrat, fullkomligen gillade landtmarskalkens förhållande och däremot i hårdaste ordalag förebrådde dem, hvilka velat förhindra verkställigheten af adelns lagligen affattade beslut, deras brottsliga uppförande. H. Maj:t biföll äfven, att frih. Claes Cederström och stallmästaren Schultzenheim måtte efter egen önskan blifva deras adliga namn, sköld och värdighet förlustiga, och ville genom justitiekanslersämbetet låta infordra friherre Hans Hjertas, herrar Thams, Netherwoods, A. Adlersparres och Adelheims utlåtande, om deras mera obestämda utlåtelser, att de upphörde vara ledamöter af ridderskapet och adeln, innebure ett beslut att blott nedlägga sin riksdagsmannarätt, eller att afsäga sig adelskapet. Friherre Nils Silfversköld, friherre Joh. Carl Adelsvärd, herrar Jöran Gripenwaldt, Jöran Adlersparre och Skjöldebrand förklarades, enligt deras egna utlåtelser, skilda från utöfning af all riksdagsmannarätt vid denna riksdag; och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free