Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hofrättens pröfning. I lika måtto försöktes jäf emot presidenten grefve Posse och vice presidenten Sandersköld, som voro kända för öfverdrifna rojalister och i allmänhet föga aktade. Det var isynnerhet Adlersparre, som, biträdd af ex-friherren Hans Hierta, i dessa såväl som flere preliminärfrågor uttömde alla advokaturens ressurser, hvilka ofta förråda en sjuk sak och minst passa i en rättegång, där man vill spela rolen af en frihetsmartyr. Friherre Nils Silfversköld och Skjöldebrand försvarade sig med en manlig ståndaktighet och utan alla invändningar utom den af domstolens behörighet. Rättegången drogs så mycket mera på tiden, som äfven aktor advokatfiskalen v. Strokirch om hösten sjuknade och dog i November 1800. Hans efterträdare Hedenstjerna fullföljde aktionen. Vreden emot de tilltalade hade emellertid något svalnat. Afbön mot landtmarskalken och dryga penningeböter hade varit hvad man ej allenast ärnat påstå, utan ock hoppats förmå hofrätten att genom dom kräfva af de tilltalade. Nu gjorde aktor likväl ej om afbönen något uttryckligt påstående, men yrkade, utom de begångna förseelserna på riddarhuset, att de gjort sig skyldiga till dombrott, emedan de klandrat hofrättens behörighet som domstol emot konungens decision. Domen utföll i Maj månad på sätt, att baron Kurck, i anseende till sin förklaring, (hvarmed ock aktor åtnöjts), frikändes, men de öfriga pliktfälldes efter omständigheterna ifrån 5 till 66 2/3 r:dr, mest för skrifsättet under rättegången. Advokatfiskalen hade befallning att ej söka ändring; men Silfversköld, Skjöldebrand, Schultz och Adlersparre klagade öfver domen blott i den omständighet, att hofrätten såsom rätt domstol upptagit målet.
Denna rättegång blef ett slags partisak och således ämne för många olika omdömen. Tvenne partier rådde ock inom hofrätten ibland de sju domare, som öfvervoro målet. Presidenten, vice presidenten, hofrättsråden Silfverhjelm och Grapengiesser ville fälla de anklagade till afbön; friherre v. Nolcken, assessorerna Zweigbergk och Krusenstjerna voro af lindrigare mening och troddes böjda att alldeles frikänna dem. Genom en besynnerlig hasard blef under loppet af processen Grapengiesser af en advokat Björklund anklagad för egennytta i en annan rättegång och måste därföre såsom sub reatu afhålla sig från sitt ämbetes utöfning, till dess hans oskuld uppdagades och de af Björklund åberopade vittnen retracterade sig. Då blef hofrättsrådet Adlerbrandt i Grapengiessers ställe förordnad att deltaga i undersökningen och domen, och pluraliteten af den hårdare meningen bruten. Sistnämnde oväldige domare kunde hvarken bevekas eller hotas att fälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
