Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de anklagade till afbön och icke heller emot bättre samvete alldeles frikänna dem. Således efter flera konklaver förenade sig samtliga domarne i den tanken att blott ådöma penningeböter, dock med olika modifikationer. Det var förmodligen ej allenast rättvist, utan ock lyckligt i det afseende, att därigenom en scen undveks, emedan de anklagade tagit sitt fasta parti att aldrig göra afbön, ehvad tvångsmedel mot dem kunnat försökas. Att påstå det hofrätten, tvärt emot konungens hänvisning, bort förklara sig för inkompetent forum, synes mig orimligt.
Europas allmänna ställning, som, oaktadt freden i Lunéville, var vidt utseende genom kejsar Pauls vrede mot England och de gemensamma mått, han med Bonaparte beslutat, hade genom hans död återvunnit mera stillhet. Det är troligt, att om denne orolige och häftige furste lefvat, föga någon europeisk makt kunnat förblifva neutral, och att hans nordiska grannar blifvit inblandade i ett öppet krig, helst han ej otydligen låtit förstå, att han af Sverige kunde hafva skäl att hoppas ett bistånd i sina anspråk på Malta, som svarade mot det, han lemnade Sverige för dess handels trygghet. Men ehuru Bonaparte i denne kejsare förlorade en ifrig bundsförvandt, blef dock ej det goda förståndet med Ryssland afbrutet. Det är sannt, att alla de förklaringar till Ottomaniska Porten, hvarmed Paul bemödat sig att beväpna denna makt emot England, blefvo onyttiga, äfvensom alla direkta steg ifrån ryska sidan upphörde till Frankrikes förmån eller dess fienders skada, men neutraliteten syntes dock iakttagas, och vänskapen befästades genom franske generalen Duroc, som om sommaren skickades till Petersburg, hvarest sedermera en fransk plénipotentiaire ministre, Hedouville, infann sig, äfvensom herr Markoff såsom ryskt sändebud i Paris.
Detta årets krigshändelser innefattas hufvudsakligast af Egyptens eröfring, hvilket land engelsmännen med en under general Abercrombies befäl landsatt armé i konjunktion med turkarne icke utan mycken blodspillan hunno bemäktiga sig. En fältslagtning den 21 Mars kostade väl Abercrombie lifvet, men engelsmännen behöllo segern. Mästare af Abukir och Rosette, vände de sina vapen gemensamt med turkarnes, under storamiralens och storvizirens befäl, både emot Kairo och Alexandria. Förstnämnda stad eröfrades den 20 Juni; i kraft af kapitulationen fick besättningen fritt aftåg. Alexandria hölls däremot i fem månader. Förgäfves försökte förste konsuln att med en eskader under den berömde Gantheaumes befäl förse denna fästning med undsättning. Den var så strängt innesluten och alla närliggande kuster så bevakade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
