Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var just detta land som konungen af Sverige för sig utsett till krigsteater, och då den stängdes, stannade han i villrådighet. H. M. hade emellertid skickat grefve Gustaf Löwenhjelm till Berlin med egenhändigt bref till konungen för att concertera operationerna och inhemta hans afsigter; men sändebudet fick icke audiens, och brefvet framkom blott genom kejsarens af Ryssland bemedling till sin adress. Det meddelade svaret uppfyllde icke H. M:s önskan, författadt i termer, som hvarken löste eller bundo. Med ett ord: konungen i Preussen syntes spela dubbelt spel, antingen af varsamhet att ej i otid våga ett fredsbrott, hvartill han ej ännu var beredd, eller att han verkligen såg sig mera vinna vid den franska alliansen, eller slutligen af en i hans ställning ej oförlåtlig villrådighet. Vid det öfverbefäl, konungen af Sverige åtagit sig öfver ryska trupperna, uppstodo inom kort flere svårigheter, hvilka gjorde H. M. så ledsen, att han var sinnad nedlägga det. Det försvann verkligen af sig själf, och ryska och svenska trupperna agerade sedermera särskildt.
De förra hade längre tid förut inryckt i Lüneburg, då konungen beordrade sin armé den 3 December att uppbryta åt samma sida. Den 7 anträdde H. M. själf resan från Pommern genom Wismar och tog sitt högqvarter i Boitzenburg. Baron Armfelt var emellertid skickad till romerske kejsaren, som vid denna tid led nederlaget vid Austerlitz. Det påstås, att om denna batalj kunnat uppskjutas i 14 dagar, hade konungen af Preussen förklarat sig sinnad att biträda koalitionen. Åtminstone synes af flere omständigheter, att ryske kejsaren då till honom hyste mycket förtroende, särdeles att han vid sin återresa till Petersburg efter det förolyckade decisiva fältslaget lemnade en stor del af sina i Tyskland stående trupper under konungens af Preussen disposition. Kort därefter såg man äfven sistbemälde monark godvilligt evacuera hannoverska landet och, i stället för hans trupper, ryska och svenska därstädes inrycka.
I anledning häraf tog konungen i Sverige den 19 December sitt högqvarter i Lüneburg, och ryssarne gjorde sig färdiga att belägra Hameln. En engelsk armé öfversattes tillika på tyska kusten, och vigtiga uppträden syntes så mycket vissare förestå, som 100,000 man franska trupper stodo marschfärdiga i Nederländerna, och talrika corpser af samma nation ur hjärtat af tyska riket gjorde rörelser mot westphaliska och neder-sachsiska gränserna.
Men knappt var Österrike genom fredsunderhandlingarne söndradt ifrån koalitionen, förrän konungen i Preussen vidtog ett nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
