- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
361

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att H. Maj:t ansåg fiendtligheterna öppnade, hvilken var undertecknad af riksmarskalken grefve Fersen och kommunicerades ej allenast med engelska och ryska ministrarne utan ock öfversändes till preussiska truppernas befälhafvare, så på pommerska gränsen som i Lauenburg.

Emellertid försvunno de hotande liknelserna till fredsbrott mellan Ryssland och Preussen, emellan Ryssland och Porten och emellan Frankrike och Österrike. Genom negociationer bilades alla misshälligheter; och det sistnämnda hofvet ådagalade en eftergifvenhet, som vittnade om dess vanmakt att återbegynna kriget mot en öfverlägsen styrka, som så nyligen aftvingat detsamma de kännbaraste uppoffringar. Österrike erkände alla de förändringar, franske kejsaren dittills gjort i tyska riket, tillät franska truppers durchmarsch till Dalmatien, om den blefve nödig, och åtog sig att i Petersburg utverka evacuation af Cattaro, hvarom ryske kejsaren verkligen utfärdade ordres den 25 April. Hans ryska Maj:t lät ock förmå sig att befullmäktiga ett sändebud, herr d’Oubril, till Paris, dit han öfver Wien begaf sig för att underhandla om fred, och använde sina bona officia att i godo bilägga misshälligheterna emellan Sverige och Preussen.

Verkan häraf blef, att inga hufvudsakliga fiendtligheter emellan Sverige och Preussen föreföllo; utan inskränkte sig konungen af Sverige till blockering af preussiska hamnar och att borttaga preussiska skepp och timmerflottor i Pommern, under det att mångfaldiga parlamentärer emellan Stralsund och Berlin oafbrutet skickades, och hade konungen själf ett samtal med preussiske generallöjtnanten grefve Kalkreuth den 20 Juni i Anclam. Men konungens beslut var oryggligt att med sina trupper besätta Lauenburg, och som sådant från preussiska sidan ej medgafs, syntes negociationerna bli utan verkan, ja ock Ryssland tröttna vid bemedlingen. Den 10 Juni hade England formligen förklarat Preussen krig, och kort därefter (den 12 Juni) tillslöt Spanien sina hamnar för svenska så krigs- som handelsskepp.

Konungen vidtog emellertid åtskilliga förändringar med sina gardesregementen. Erfarenheten under truppernas tjenstgöring på tysk botten hade öfvertygat H. Maj:t om den indelta arméens företräde i pålitlighet framför den värfvade. Desertionen vid den senare hade varit ganska stark och vid Svea lifgarde påstås att jämväl underofficerarne däri deltagit. De svenska värfvade regementena återskickades efter hand till Sverige. Svea och Götha garde reformerades till 600 man hvardera, det förra under namn af Konungens lifgarde till fot. Lätta dragonerna fingo däremot 25 mans tillökning på sqvadronen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free