Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Augusti, sedan konungen emottagit de smickerfullaste förklaringar af ständernas nöje med den nya organisationen, ej mindre än med alla H. Maj:ts öfriga mått. Sällsynt var att konungen under dessa steg, som lösrefvo Pommern ifrån tyska rikskroppen, lika fullt förklarade, att denna gamla förening icke borde anses som häfven, änskönt tidens öfriga händelser bådade dess fullkomliga upplösning.
Medan konungen sysselsatte sig med dessa förändringar i sina egna länder, förvandlade sig Europas lugna utsigter till hotelser af nya stormar, hvilkas utbrott äfven gjorde detta år till ett af de bedröfligaste för mänskligheten. Den nya ministèren i England var ej ense om det politiska systemet. Den upplyste Fox önskade fred på hederliga villkor. Lord Grenville och flere sökte att underhålla kriget. Man lär kunna tillskrifva den förres inflytande, att vid samma tid som d’Oubril kom till Paris, fredsförslag från franska sidan vunnit det afseende i London, att först lord Yarmouth och sedermera lord Lauderdale afskickades till Paris för att underhandla. Men Fox sjuknade af vattensot, kunde föga deltaga i affärerna och dog slutligen den 13 September. Motpartiet fick därigenom luft, och negociationerna i Paris, som, oaktadt de mångfaldiga svårigheter Frankrikes och Englands delade interessen och Europas ställning lade i vägen, tagit en vändning, som alldeles icke uteslöt hopp om en lycklig utgång, blefvo ifrån den tid, Fox upphörde att vara verksam, mer och mer fruktlösa. Den af ryske kejsaren anbefallda evacuationen af Cattaro hade af det skäl ej gått i verkställighet, att fransoserna emellertid tagit Ragusa i besittning. Icke desto mindre fortsattes d’Oubrils underhandlingar med den framgång, att den 20 Juli freden emellan Ryssland och Frankrike tecknades i Paris och ratificerades genast af franske kejsaren. D’Oubril skyndade sig till Petersburg för att äfven erhålla sin monarks ratifikation; men efter en långvarig statskonselj förklarades den 15 Augusti, att han öfverskridit sin instruktion, och att de betingade villkoren[1] ej voro förenliga med Rysslands heder och Europas trygghet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
