Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Händelser från franska sidan hade ock emellertid inträffat, som gemensamt med engelska kabinettets nu mera afgjordt krigiska system därtill kunde anses skäligen vållande. Napoleon hade nämligen nu bragt det förut annonserade federativa projektet till mognad, och i anledning af en i Paris den 12 Juli undertecknad konvention tillkännagafs den 1 Augusti i Regensburg, att Bayern, Würtemberg, Baden, Berg och Cleve, Darmstadt, Nassau-Ysenburg, Hohenzollern, Ahremberg, Salm, v. der Leyen, med Frankrike inträdt i en så kallad "Confédération du Rhin", i kraft hvaraf förstnämnde staters regenter under fransk protektion och garanti skiljt sig ifrån Tyskland, och till följd hvaraf riksdagen i Regensburg komme att upphöra. Dessa förenade stater hade öfverenskommit att evärdeligen till besörjande af sina gemensamma angelägenheter i Frankfurt hafva tvenne kollegier, det kungliga, dit Bayern, Würtemberg, Baden, Berg och Darmstadt hörde, och det furstliga, dit alla de öfriga mindre furstarne borde räknas. Riks-ärkekansleren blefve director foederis, under namn af furst primas, och tillika egare af Frankfurt. Kurfurste- och alla andra rikstitlar samt riksrätten skulle upphöra. I händelse af anfall skulle alla de förbundna furstarne gemensamt försvara sig, till hvilken ända Frankrike förband sig att utgöra 200,000 man och det öfriga förbundet efter behörig repartition 63,000. Kurfurstarne af Baden, Darmstadt och hertigen af Berg antogo titlar af storhertigar m. m. Jämte meddelande af detta beslut förklarade kejsar Napoleon, att han ej mer erkände existensen af tyska konstitutionen. Österrikiske kejsaren, som utan tvifvel härtill redan hemligen samtyckt, nedlade romerska kejsarevärdigheten genom ett manifest af den 6 Augusti och således upphörde en värdighet, som i 1006 år varit den högsta i kristenheten.
Det är lätt att inse, hvad verkan dessa händelser skulle hafva på Frankrikes fiender eller de större makter, som täflat med det om inflytandet i Europa, hvilket genom Rhenska förbundet, då det komme till stånd, oemotsägligen tillhörde samma rike. Konungen i Preussen var den närmaste att därigenom se sig förvandlad till en fransk vasall. Sådant verkade ofelbart till hans beslut att ändtligen slita sig ifrån franska systemet, hvilket denne svage herre under mycken villrådighet och duplicité hitintills följt. Men med allt det biträde, han kunde vänta sig af England och Ryssland, var ögonblicket nu icke allenast vådligt, utan så illa valdt, att han bort förutse sitt förderf. Så vida det någonsin varit hans mening att förklara sig emot Frankrike, hade rätta tiden därtill varit det nästlidna året, då Ryssland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
