Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Österrike stodo i vapen, och han gemensamt med dem antingen kunnat deltaga i segrar eller åtminstone i ett kraftigt försvar. Nu skulle han ensam uthärda en choc, som hans krafter ej voro vuxna att motstå; han skulle tillika nedrifva den brandmur, som hittills genom hans neutralitet fredat norra Europa och hans eget land från krigslågan; han skulle undvika en förment humiliation genom den ännu större att riskera sin spira.
Men beslutet var mera en verkan af en mäktig kabal än af mogna öfverläggningar. Det oraniska huset var nära beslägtadt med det preussiska och engelska och hade af Frankrike mest lidit. Detta egde gemensamt med braunschweigska huset en stor inflytelse vid hofvet. Prins Ludvig af Preussen och några generaler brunno af lust att strida. Drottningen, en älskansvärd prinsessa, brordotter af drottningen i England, tillät sig första gången att blanda sig i politiken och understödde hatet mot Frankrike, som troddes ökadt af en mer än vanlig tillgifvenhet för kejsaren i Ryssland. Konungen, misstrogen till sig själf, emotstod ej dessa bemödanden; och hans gamla generalers Möllendorfs och Kalkreuths råd blefvo fruktlösa att afböja kriget. Man tillskapade till konungens förblindande en ton i Berlin, som liknade nationalanda[1]. Alla fordrade att med vapen i hand upplifva Fredrik II:s bragder, att hämnas folkets sårade ära och preussiska tronens värdighet. Det ryska kabinettets förnyade stridslystnad smickrade konungen med hopp om en armé af 80,000 man. Själf kunde han sätta på benen 200,000 man. Tvistigheterna med Sverige och England glömdes. Arméer samlades, tonen mot Frankrike höjdes, negociationer med nya allierade öppnades. Med ett ord: en ny koalition formerades i Augusti månad, och alla anstalter påskyndades till ett snart utbrott.
Vid sådana omständigheter blef försoningen emellan Sverige och Preussen ej svår. Sveriges så länge påyrkade ockupation af Lauenburg bifölls, och den 17 Augusti afmarscherade grefve Löwenhjelm med 450 man kavalleri att taga det i besittning för engelsk räkning. Svenska blockaden af preussiska Östersjöhamnarne och det lagda embargo på preussiska skeppen upphofs. Konungen af Sverige såg med förnöjelse sin ståndaktighet krönt af framgång. Han vann utan eftergift målet af sin önskan, och Pommerns inympning i svenska rikskroppen smickrade tillika hans ärelystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
