Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ådagalagt. Han fann svensken styfsint, ovillig och tung, och gaf tyska nationen ett utmärkt företräde. Lika hård som sträf var han; då fråga var om bestraffningar alltid af den strängaste meningen, och då det angick belöningar, alltid färdig med den anmärkningen, att den förtjänte blott gjort sin skyldighet. De så kallade majestätsbrott eller smädliga utlåtelser om öfverheten, hvilka Gustaf III så föraktat, att han merendels förbudit deras upptagande vid domstolarne, beifrades med största allvarsamhet och bestraffades vanligen med högsta kroppsplikt. Allt hvad som liknade frihetskänsla väckte hans misstänksamhet. De oskyldigaste utlåtelser förekommo honom förgripliga. Det ej sällan i allmänna tidningar nyttjade talesätt: "vi hafva här haft stark vinter", eller "vi vänta med otålighet underrättelser" m. m. ansågs för otjänligt, emedan blott regerande personer stylisera sig Vi, och förböds i svenska tryckta papper. Man kan tänka, med hvad noggrannhet alla utkommande skrifter granskades och huru tryckfriheten blef behandlad. Också hade konungen en verklig afsky för böcker. Hans förlägenhet var synlig, om en författare presenterade honom sitt arbete. Själf läste han icke andra böcker än bibeln och reglementet. När ett boktryckeri upphäfdes, väckte det hans glädje.
Freden, några goda år och oklanderlig invärtes styrelse (det är redan nämndt, att konungen i de regeringsärenden, som ej voro ämnen för hans fördomar, hörde sina ämbetsmän med förtroende) gynnade emellertid Sveriges finanser och allmänna ställning till den grad, att 1805 fråga var, om ej någon del af bevillningen kunde eftergifvas. Men i stället blef detta år epoken för konungens deltagande i koalitionen emot Frankrike, och ehuru de ingångna förbindelserna i början ej syntes medföra betydlig våda, var det med konungens karakter, Sveriges svaghet och Napoleons kända skicklighet att spränga koalitioner icke allenast lätt att förese, det de äfventyrligaste följder efter hand kunde vara att befara, utan författaren till dessa anmärkningar vågade redan gissa, att ett krig för Sverige kunde begynnas i Pommern och slutas i Finland.
Konungens högmod och öfverdrifna anspråk blottställde honom nu mera nästan oafbrutet för söndring med sina egna bundsförvandter. I befälet öfver sina trupper fordrade han omöjligheter; men det som värre var, i farans stund brast honom personligt mod. Detta visade sig vid beskjutningen af Stralsund. Han hade redan förlorat all kärlek: ifrån denna stund förlorade han aktning. Efter återkomsten till Sverige var han sig och andra till besvär. Med möda kunde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
