Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ryktbare härförare, under hvilken hans fader tjenat. [1] I
fädernehemmet och i förtroliga kretsar nämndes han alltid
Gustaf, länge i dess gammalsvenska form Gösta.
Den yttre omgifning, i hvilken Gustaf Armfelt tillbragte
sina första barnaår, var långt ifrån lysande. Det anspråkslösa
kaptensbostället i den aflägsna landsbygden, hvilket vid
föräldrarnas giftermål endast egde det nödvändigaste bohag, var så
mycket som möjligt olikt de furstliga boningar, i hvilka han
vid mognare är företrädesvis skulle känna sig hemmastadd.
Föräldrarnas förmögenhetsvillkor voro knappa; och en vådeld
lade kort efter Gustafs födelse deras bostad i aska. Jämte sin
moder tillbragte han någon tid af sina första år hos
morföräldrarna i Sverige.
Tidigt utvecklade sig den liflige gossen, så väl fysiskt som
intellektuelt. Stor och stark för sina år, röjde han äfven en
snabb uppfattning, ett ovanligt minne och en liflig
inbillningskraft. Själf berättar han i sina efterlemnade anteckningar ett
prof på denna sistnämnda, hvilket han ansett förtjena bevaras
åt eftervärlden. »Vid fyra års ålder», berättar han, »hade jag
en dröm. En fé uppenbarade sig för mig och spådde mig lycka
samt lofvade att de tre önskningar, jag kunde uttala, skulle gå i
fullbordan. Jag tvekade icke i valet: jag önskade mig att
blifva älskad af alla som jag önskade vinna, att blifva krigare
och slå ryssarne, och slutligen att komma att stå högt i ynnest
hos en stor konung. Féen lofvade mig alla dessa förmåner,
men gjorde därjämte den visa anmärkningen att verklig lycka
hade föga gemensamt med hvad jag utvalt». — Såsom lätt
synes, har denna uppenbarelse i påfallande grad likhet med ett
»vaticinium post eventum»; och de tre önskningarna torde väl i
senare tid hafva fått sin bestämda formulering. Armfelt själf
tillägger, att han icke så noga kunde säga, huru det förhöll sig
med denna dröm och dess detaljer, men att han länge trodde
sig hafva haft den. Hans moder ansåg hela berättelsen som
uppdiktad och straffade honom strängt för att hafva ljugit. »Jag
vet icke», säger Armfelt skämtsamt, »om detta var mig nyttigt
eller icke, ty tider hafva funnits, då andeskådare hade stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
