Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anseende; men säkert är, att jag sedan dess hvarken har sett
någon fé, någon ande eller något spöke, ehuru många dårskaper
jag än gjort för att få tillfälle göra bekantskap med ett af dessa
sistnämnda».
För sin fromma moder hyste Gustaf Armfelt den varmaste
tillgifvenhet och vördnad och såg upp till henne såsom till ett
ädlare och renare väsen. Det känslofulla draget i hans lynne
och det goda hjärtat torde hafva varit ett arf från denna ädla
qvinna, vid hvars graf Franzén sjöng:
Ja sällsynt, sällsynt är, bland låga som bland höga,
ett hjärta, sådant hennes var:
så öfver jorden lyft, där änglar trifvas föga,
för jordens barn likväl så varmt till ålderns dar.[1]
Från fadern hade han ärft, utom det vackra utseende,
hvilket en gång, såsom vi sett, höll på att väcka konung Ludvig
XV:s afundsjuka, krigarens mod, det häftiga, lätt uppbrusande
lynnet, världsmannens lätta ton. Liksom Gustaf Armfelt, var
äfven hans fader en liflig beundrare af qvinliga könet, och
dennes ungdomstid, i Ludvig XV:s Frankrike och i Maurice de
Saxe’s skola, torde ej hafva varit egnad att ingifva alltför
puritanska åsigter. Säkerligen var han ej heller mannen att bibringa
sin son stränga moraliska begrepp i fråga om familjebandens
helgd eller att stäfja de lidelser, som tidigt rörde sig i
ynglingens bröst. Häftigheten i bådas lynnen — faderns var
därjämte ej sällan nedtryckt af ekonomiska bekymmer —
föranledde stundom brytningar mellan far och son. Om den unge
Armfelt under uppväxt-åren var mera främmande för sin fader,
så egnade de hvarandra under senare år ömsesidigt så mycket
mera förtroende.
Gustaf Armfelt hade till lärare i sitt föräldrahem, bland
andra, mag. Karl Gustaf Silvius, svensk till börden, en
kunskapsrik man, som från universitetet i Åbo gjorde sin bana inom
Åbo hofrätt, där han slutligen blef vice president och adlades
med namnet Feuerstern. Oaktadt lärarens duglighet och sin
snabba fattningsgåfva, gjorde den unge Gustaf ringa framsteg i
sina studier och visade afgjord motvilja för ansträngande arbete.
Det berättas att Silvius gifvit honom det föga smickrande
vitsordet, att han utan tvifvel skulle bli en stor odåga med tiden.[2]
Under Silvii ledning skickades den unge Armfelt vid tretton års
ålder till universitetet i Åbo. »Jag lärde där ingenting annat
[1] Franzén, Saml. Dikter III:319.
[2] Ridderstad, Gömdt är icke glömdt, VIII: 66.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0023.html
