- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
7

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än pojkstreck», berättar han själf, «och påminner mig från min
vistelse där ingenting märkvärdigt, annat än prins Henriks af
Preussen genomresa från Stockholm till Petersburg (1770).
Prinsens oansenliga figur, hans ovanliga hårklädsel, några unga
herrar i hans följe, som sade att jag var vacker som en
kärleksgud — det är allt som fäst sig i mitt minne.» — Från vistelsen
i Åbo daterar sig Armfelts bekantskap med en några år äldre
samtida, som längre fram jämte honom, ehuru på andra
områden, förvärfvat ett oförgätligt namn i Gustaf III:s tidehvarf: det
var Johan Henrik Kellgren, då student i Åbo. Om denna
ungdomstid har Kellgren erinrat i följande verser:

Ni mins, om Ni ej glömt det redan,
den tid, vi sågo först hvarann;
det var i Åbo, tolf år sedan,
— Ni var då pojke som en ann’.

Vi slogo snöboll uppå gatan,
vi drogo fingerkrok, med mer,
— nog trodde (Silvius) stackars satan,
en gång få heder ut af er. [1]


Då Gustaf Armfelts håg icke syntes ligga åt det litterära
hållet, beslöts, oaktadt hans moders betänkligheter, att låta
honom ingå i sina fäders yrke och blifva militär. En tillfällighet
påskyndade afgörandet. Vi låna hans egna ord för berättelsen
härom:

»Lifdragonerna, vid hvilka min far tjente som major, hade
sitt öfningsläger i närheten af Åbo. Fältmarskalken Ehrensvärd
var regementets öfverste och höll en dag mönstring med dess
manskap. Jag var där, liksom alla andra pojkar i staden, och
fältmarskalken fäste uppmärksamheten vid mig. Han frågade
efter mitt namn och om jag ville blifva militär. Jag svarade
ja; men att min mor satte sig däremot. »Det gör ingenting»,
sade han, »kom till mig i qväll». Jag aktade mig att försumma
åtlydandet af denna befallning; och sedan han sagt mig några
ord för att visa mig, att en soldats yrke vore något annat än
lek, befallde han att låta göra mig en uniform. Ett par dagar
därefter kallades jag åter till Ehrensvärd, ikläddes min uniform
och fick befallning att tjenstgöra såsom ordonnans hos honom
under dagens lopp. Han gick direkt till middagen hos mina
föräldrar, och han dröjde icke ett ögonblick att presentera —

[1] Ur poemet «Till en förnäm herre, som skrifvit ett teaterstycke«
(Saml. skr. 1860. II: 191).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free