Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och han, som var i högsta grad häftig, fattade en stol och
måttade med den ett ursinnigt slag mot mitt hufvud. Jag parerade
och sökte rycka undan stolen, men han var starkare än jag och
stötte mig tillbaka med sådan våldsamhet, att jag blef sårad i
ansigtet. Ursinnig störtade jag till mitt rum, grep en af mina
laddade pistoler och gjorde mig redo att möta min far, som
följde efter mig. Han stannade, då han såg mig färdig att låta
skottet brinna af, och ropade: Gif mig den andra pistolen!
annars är det ett mord. — Jag lydde med blixtens snabbhet; och
så fort han fått vapnet i hand, sade han: Skjut! skottet är ditt.
— Jag blef så slagen af hans lugn och på samma gång af
tanken på en duell med min far, att jag, förkrossad af alla de
olikartade rörelser som i detta ögonblick fyllde min själ, kastade
från mig min pistol, föll till min fars fötter och bönföll om
hans förlåtelse. Han lyfte upp mig med godhet, förlät mig
och sade: Akta dig, min son! Ett ögonblick som detta hade
kunnat kosta dig hela ditt lifs lugn. — Sedan detta uppträde
voro vi de bästa vänner och hafva sedan dess aldrig haft
någon tvist».
Den unge Armfelts framtidsplaner voro ännu obestämda:
målet för hans och hans fars önskningar var att kunna skaffa
honom en officers-fullmakt vid det finska regemente, där han
stod inskrifven såsom sergeant; men de inskränkta tillgångarna
gjorde svårigheter. Då anlände under vintern 1773—74 till Åbo
generalmajoren Jakob Magnus Sprengtporten, ryktbar såsom
verkställare af 1772 års revolution i Finland. Ännu var han ej
ohjälpligt i fiendskap med konung Gustaf III och bibehöll ännu
sin befattning såsom chef för lifgardet. Han var en gammal
vän till den äldre Armfelt, och till honom vände sig både far
och son med sina bekymmer för den senares framtid. Den unge
friherrlige underofficerns person och väsen gjorde intryck på
Sprengtporten. »Jag ser på ditt ansigte», sade han, »att du
kommer att slå dig fram i världen». Han lofvade att taga sig af
saken, och han uppfyllde sitt löfte. I slutet af Februari 1774
anlände till Armfelts hem i Finland ett stort bref: det innehöll
fullmakt för Gustaf Armfelt att vara fänrik vid gardet och
order att inställa sig till tjenstgöring i Stockholm. Han
jublade; föräldrarne mottogo nyheten med betänksamma sinnen.
Armfelts öden fingo genom denna förflyttning till
hufvudstaden en afgörande vändning. Hans sedan så lysande bana
under Gustaf III:s regering hade sannolikt uteblifvit, om han,
enligt sin första plan, lyckats vinna befordran vid något
landtregemente i det aflägsna Finland. Hans personliga egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
