Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle säkert äfven där snart nog hafva gjort honom bemärkt;
men konung Gustafs öga hade icke träffat honom, åtminstone
icke så tidigt. Hade han qvarstannat i Finland, så skulle han
måhända under kriget 1788 hafva haft att välja mellan att vara
sina fäders konungska traditioner trogen, eller att följa sina
finska vapenbröders exempel och underhandla med rikets fiender,
kanske i det bedrägliga hoppet om ett själfständigt Finland.
Hans i grunden fosterländska och ridderliga tänkesätt gör det
väl antagligt, att han skulle förblifvit sin konung trogen: men
tvekan kunde väl uppstå hos ett så lättrörligt sinne, isynnerhet
då han såg sin nära frände och befälhafvare låna sitt namn åt
Anjala-männen. — Och den lysande världsmannen, som vid så
många af Europas hof vann triumfer såsom en af samtidens
ridderligaste och älskvärdaste män, och som i Sveriges historia ännu
gäller som själfva urtypen af det gustavianska tidehvarfvets lätta
och glada umgängesbildning — hvad hade det väl blifvit af
honom, om han ej i unga år fått sin skola inom den
sällskapskrets, som utgjorde Gustaf III:s hof?
På våren 1774 finna vi den 17-årige gardesofficern i
Stockholm. Hans beskyddare general Sprengtporten hade kort förut,
på grund af sin misshällighet med konungen, lemnat sitt befäl
öfver gardet, och hans beskydd var sålunda icke att påräkna.
Början af Armfelts bana i Stockholm blef sålunda långt ifrån
lysande. Han var utan egna tillgångar, utan lön, utan
inflytelserika gynnare. »Jag var ofta i saknad af det nödvändigaste»,
säger han själf om denna period i sitt lif. »En gammal piga i
Darellis värdshus skaffade mig stundom någonting att äta på
sin kredit, när jag saknade bröd». Till olyckskamrat hade han
en annan finsk fänrik, Gerh. Georg von Rehausen, åtskilliga år
äldre; de båda vännerna följdes stundom åt, enligt Armfelts ord,
»i hvarjehanda företag, som hungern gjorde oundvikliga».
»Oaktadt allt detta», fortsätter han, »sökte och fann jag tillträde till
goda sällskapskretsar; till belöning för mina lidanden fick jag
ofta förträffliga supéer, hvarvid jag väckte beundran genom min
goda aptit. Man behandlade mig i allmänhet med godhet, och
mitt oskyldiga och blygsamma utseende gjorde mig isynnerhet
till en stor gunstling hos de äldre damerna».
Den unge Armfelts samhällsställning förde honom äfven
tidigt i beröring med hofkretsarna och följaktligen äfven med
konung Gustaf III, som dessutom efter Sprengtportens afgång
själf förde befälet öfver gardet och sålunda var Armfelts
regementschef. Konungen fäste uppmärksamhet vid den vackre
ynglingen; men denne var ännu för litet utvecklad och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
