Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillegnat sig upplysningstidehvarfvets åsigter och moral. I stora
världen var man en »homme d’esprit», om man ville vara en
»homme du monde», och man hyste i Warschau lika litet som
i Paris, Stockholm och Petersburg puritanska åsigter i moralen.
Men därtill kom i den polska hufvudstaden ett visst naivt,
ursprungligt, half-orientaliskt element, som åt svärmeriet för de
sköna kunde gifva något af fantastisk ridderlighet, hvilken
tidehvarfvets glatta förståndsodling och konventionella former
annorstädes hade bannlyst.
Åtminstone blef detta fallet med den 22-årige, varmblodige
Gustaf Armfelt.
Det var på en fest i ett af Warschaus mest lysande hus,
hos furst Czartoryski, som han gjorde bekantskap med en ung
dam, hvars skönhet och djupt sorgbundna utseende gjorde på
honom det lifligaste intryck. Hon tillhörde Polens högsta
aristokrati; tre veckor förut hade hon lemnat det kloster, där hon
blifvit uppfostrad, och hade strax därefter blifvit tvungen att
ingå äktenskap med en grefve D., [1] för hvilken hon hyste den
största afsky. Hennes förnamn var Adelaide. Bekantskapen
öfvergick hastigt till ett ömsesidigt ohejdadt kärlekssvärmeri och
till ett ömmare förhållande. Berättelsen härom, sådan den
föreligger i Armfelts efterlemnade anteckningar, är en roman i det
18:de århundradets stil, hvilken icke saknar något af de
traditionella dragen: hemliga möten, kärleksbiljetter, framlemnade af
gamla duennor, en svartsjuk äkta man, som reser på jagt och
som, för att vara fullkomligt säker, under sin frånvaro
inspärrar sin hustru i ett kloster och som därigenom blir lurad. Den
första kärleksbiljetten, hvilken endast innehöll orden: »Je ne serai
jamais qu’à toi», stacks Armfelt i handen — i kyrkan;
karakteristisk för tidens polska seder var den längre fram följande
muntliga förklaringen af den sköna grefvinnan, att hon ansåg
detta löfte så mycket heligare som det blifvit lemnadt i
Herrans tempel! Utanför det klosters ogästvänliga murar, som
inneslöt den sköna, vakade Armfelt en natt tålmodigt såsom en
trogen riddare, men förgäfves; men en följande, vid midnattstid,
egde de älskandes första möte rum — i klosterkyrkan!
Och därpå följde ett par veckor af kärleksyra och
förvillelse. Vid grefve D:s återkomst yppade hans otrogna maka
för honom förhållandet och de följder som däraf kunde väntas,
samt förklarade att hon begärde skilsmässa. Enligt gällande
lagar i dylika fall, hvilka, såsom vi sett, icke hörde till sällsyntheterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
