Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemnade hon sin mans hus och kunde nu fritt mottaga
sin älskares besök. De båda älskande uppgjorde planen att
tillsammans i hemlighet begifva sig till hennes gods i Galizien.
Hon var rik; endast hennes juveler och kontanta förmögenhet
skulle i Sverige hafva varit tillräckliga för att inrätta sig på en
lysande fot. Den unge Armfelt byggde luftslott och drömde ej
endast om kärlekens lycka, utan äfven om en lysande yttre
ställning.
Under dessa svärmerier hade Armfelt nästan glömt bort,
att hans reskamrat Sprengtporten fanns i Warschau. Själf
ingalunda ett föredöme i frågan om goda seder, kände denne dock
sina förpligtelser att vaka öfver sin unge följeslagare och hade
tillräckligt fast vilja för att kunna ingripa med vederbörlig energi.
Grefvinnan D:s roman hade i Warschau väckt ett uppseende,
som var allt annat än angenämt för de resande svenskarna, och
Sprengtporten beslöt att göra slut därpå. En vacker Juli-natt blef
Armfelt under en vandring på Warschaus gator gripen af fyra
beväpnade personer, som innan han hunnit sätta sig till
motvärn, inspärrat honom i en vagn, hvilken i rask fart rullade
framåt, under bevakning af tvenne ryttare, alltid färdiga att vid
fångens minsta försök att komma undan hota honom med
pistolen i hand. Han trodde sig naturligtvis hafva fallit offer för
den förorättade äkta mannens svartsjuka. Efter några timmars
färd stannade vagnen i en by, och Armfelts öfverraskning blef
lika stor som han förtrytelse, då hans blickar där möttes af —
Sprengtportens välbekanta resvagn och af honom själf. »Unge
man», sade han allvarligt och med en ton, som ej tillät
invändningar, »jag har räddat dig; min vänskap för din far har gjort
det till min pligt. Du bör för öfrigt veta, att jag ärnar använda
alla medel för att föra dig till Breslau; där får du göra huru du
behagar.« Något val fanns icke; resan fortsattes till Breslau,
och romanen, i hvilken planen till enlevering spelat en så stor rol,
slöts med att det, trots alla protester, var — älskaren som blef
enleverad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
