Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke ens förglömmande att anteckna, när — beneficium ventris
kom på olaga tid. Sällan hafva väl utförligare protokoll varit
förda öfver mera alldagliga händelser; säkert var deras
offentliggörande såsom historiska urkunder något hvarom samtiden icke
drömde, knappast ens författaren. Det har emellertid skett —
om än endast i utdrag [1]; och bland den samvetsgranne
guvernörens långrandiga anteckningar finnes bevaradt ett och annat
drag af intresse äfven för vår uppgift. — Armfelt hade i Sparre
sin chef under uppvaktningen i barnkammaren, liksom tolf år
senare, då Sparre var rikskansler och Armfelt svensk minister i
Italien. Deras första beröring medförde endast ömsesidig
tillfredsställelse, något som visserligen icke kan sägas om den
sistnämnda, som lägre fram skall visas.
Armfelts utnämning till kavaljer hos kronprinsen väckte
uppseende och hos de äldre inom hofvet betänkligheter, [2] hos
de yngre afund; — platsen var nämligen förenad med den
jämförelsevis höga rangen af öfverste. Medgifvas måste, att en
24-årig gardeslöjtnant syntes föga lämplig för en plats, där
tålamodet så ofta måste tagas i anspråk och som medförde
sysselsättningar, så mycket som möjligt olika hans lefnadsvanor. Hans
båda kamrater, öfversten baron C. A. Wachtmeister och
öfverstelöjtnanten grefve A. F. Stackelberg, voro betydligt äldre; den
sistnämnde hade därjämte uppfostrat egna barn. Kavaljererna
hade hvardera vakten en vecka och aflöstes i tur och ordning. [3]
Den nye kavaljerens början såsom barnskötare var föga
lofvande. Den lille prinsen var vid dåligt lynne och helsade
Armfelt med ett slag vid örat redan första dagen af dennes
tjenstgöring, därföre att han ej blef — buren på armen, såsom
brukats af fruntimmers-uppvaktningen, samt visade de första
dagarna en afgjord benägenhet att skrika, spjärna emot och köra
sin nye skötare på dörren. Småningom vande »Monseigneur»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
