Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig vid det nya behandlingssättet, till hvilket hörde bestämdhet
och lugn, hotelser med riset och stundom handgripliga
tillrättavisningar. Sparre prisar i sina anteckningar Armfelt framför de
andra kavaljererna för hans uppfostringsmetod: »hans hurtiga
och föga krusande fasoner med prinsen äro lämpliga att
borttaga både klemighet, lättja och spotskhet». Efter några
månader vann han det kungliga barnets tillgifvenhet; hans egen
ungdom, hans glada och älskvärda väsen förnekade icke sin
dragningskraft äfven på detta späda sinne. Själf kände han sig
äfven fäst vid den lille kronprinsen. I en dagboksanteckning från
slutet af 1781 yttrar han sig med värme öfver Gustaf Adolfs
godhet, lifliga sinne och mogenhet för sin ålder. »Jag föreställde
mig», tillägger han, »att detta barn saknade känslighet, men jag
har bedragit mig; ty när man lär honom, att det är hans
skyldighet att först vara människa och sedan prins, visar han det
bästa hjärta och det böjligaste lynne, i stället för att han annars
är en envåldsherskande despot, ur stånd att erfara någon annan
känsla än vreden.»
Karakteristiken af det tre-åriga barnet eger intresse: dess
sista ord träffa in på den till mognare är komne mannen, som
under tidernas lopp glömde bort Armfelts nyttiga lärdom, att
»först vara människa och sedan prins». [1]
Äfven Armfelt förde, såsom nyss nämndes, en dagbok, af
hvilken fragmenter, från vintern 1781—82 samt från delar af
åren 1783—84, äro bevarade. Äfven han har antecknat
åtskilliga barnkammar-interiörer, ehuru de ej på samma sätt utgöra
hufvudsaken, som i Sparres dagbok. Sitt förnämsta intresse
ega dessa anteckningar därigenom att de visa Armfelt under
början af hans bana i Gustaf III:s hof. Ännu var han blott den
älskvärde unge mannen, som konung Gustaf gärna såg i sitt
grannskap och med hvilken han gärna samtalade, och som å
sin sida skref sig till minnes hvarom samtalen rört sig och
tacksamt erinrade sig bevisen på den beundrade monarkens välvilja.
»Jag känner mig lycklig«, skrifver han den 9 November 1781,
»hvarje gång konungen vill tala med mig, därföre att hans samtal
alltid äro de mest lärorika, jag känner ... han öppnar
sällan munnen utan att säga något förbindligt, och i detta
afseende har jag intet att beklaga mig». Äfven konungen fann å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
