Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den lefnadsglade unge hofmannen öfvade nämligen
vitterlek, på det sätt som tidehvarfvets sällskapsbildning älskade. Det
dagliga samlifvet med konungen och deltagandet i hans vittra
sysselsättningar kunde ej annat än utveckla de anlag åt detta
håll, som naturen jämte så mycket annat slösat på
konungagunstlingen; och hans fyndighet och naturliga smak ersatte hvad
som felades i litterär bildning och poetisk begåfning. Dock vore
hans vittra intressen visserligen icke egnade att höja honom
öfver den spirituelle dilettantens ståndpunkt; och hans ärelystnad
— huru höga mål den eljest kunde sätta sig — var ej heller
någonsin riktad åt det litterära området. Bland Armfelts
papper, så väl från äldre som yngre år, finnas likväl åtskilliga smärre
poemer och dramatiska utkast, dock mest i fragmentarisk form;
ännu flera omnämnas i hans brefväxling, hvilka tiden icke
bevarat. De flesta hafva sin upprinnelse från festliga tillfällen vid
hofvet eller i enskilda kretsar. [1]
Ett af dessa tillfällighetsstycken har, med Armfelts namn
förenadt, gått till eftervärlden och har till och med gifvit
anledning till en litterärhistorisk fejd mellan forskare i våra vittra
häfder. Det är vaudevillen »Tillfället gör tjufven», uppförd första
gången vid hofvet den 8 April 1783. Armfelts papper gifva
intet direkt bidrag till kännedomen om tillkomsten af detta stycke;
motsägande uppgifter i samtidas anteckningar och traditioner
hafva däremot bidragit att framkalla tvistefrågan, om Armfelt
verkligen varit författare till detta dramatiska alster, hvilket, i
motsats till så många af dess syskon, länge hållit sig på den
svenska scenen och eger märkvärdigheten att vara ett af de
första och bästa prof på svensk vaudeville-diktning i folkton.
Kändt är att Karl Israel Hallman, författaren till »Kasper
och Dorotea», »Korporal Ölbom» m. fl. burleska teaterstycken,
af många ansetts såsom författare af »Tillfället gör tjufven»,
och att stycket sedan länge finnes upptaget bland dennes
samlade skrifter. Betviflas kan väl knappast, på grund af Hallmans
egna och andra samtidas uppgifter, att denne haft del i styckets
utarbetande och att han själf ansett sig som dess egentlige
författare — något som han så mycket mindre brytt sig om att
dölja, som han ansåg sig hafva blifvit mindre frikostigt belönad
för sin möda. Men intet berättigar dock till antagandet att
Armfelt, utan all grund, tillegnat sig äran af styckets författande.
Hans andel i dess utarbetande kan måhända hafva varit liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
